Kommunen kan ta över vägföreningarna – på 20 års sikt

Ända sen 70-talet har vägföreningarna krävt att kommunen ska bli huvudman för gatorna på de större orterna utanför staden, medan kommunen har satt sig emot det. Men nu finns en öppning för att vägföreningarna ska få sin vilja fram. 

– Under våren har vi haft en arbetsgrupp med politiker från olika partier som har träffats en gång i månaden. Vi har gått igenom historien och försökt att hitta en väg framåt, säger Sophia Jarl (M), kommunalråd, och tackar för gott samarbete.

Ylva Persson, projektledare på samhällsbyggnadskontoret, har under samma tid arbetat fram en 66-sidig rapport som nu har presenterats för kommunstyrelsen. Förslaget, som kommunstyrelsen ska fatta beslut om nästa vecka, går ut på att kommunen om en vägförening vill ska ta över drift och ansvar för gator, grönytor, gång- och cykelvägar och dagvattenhantering i området. Men processen är lång och snårig. Och det kommer att kosta. Totalt räknar kommunen med att det kommer att kosta 5,8-6,2 miljoner kronor per år om arbetet skulle ta 20 år. Vad det skulle kosta vägföreningarna är omöjligt att få ett svar på, det beror på hur standarden på vägar och anläggningar ser ut.

– Det är lågt ställda krav jämfört med Norsholmsfallet (som övertogs av kommunen i ett pilotprojekt 2014, reds anm.). Det är en lägre standard som krävs av vägföreningarna nu, vilket kan leda till högre kostnader för kommunen på sikt, säger Ylva Persson.

Enligt förslaget ska kommunen stå för kostnaderna för detaljplanearbetet bland annat, medan vägföreningen ska bekosta att vägarna uppnår standardkraven. 

– Har de skött sina anläggningar så kommer det att kosta mindre, säger Ylva Persson.

Är kostnaden rimlig för vägföreningarna?

– Det är ju upp till varje vägförening, om det är medlemmarnas vilja. Det här handlar om att kommunen fattar beslut om ett möjliggörande av ett övertagande och att vi gör ramarna för det så tydligt som möjligt, så att de har något att ställning till, säger Ylva Persson.

Den exakta kostnaden kommer att tas fram under en utredningsperiod, innan man ingår ett avtal om övertagande om vägföreningen så vill. Kravet på hantering av dagvatten tros bli det mest kostnadsdrivande för vägföreningarna.

Varför måste övertagandet ta så lång tid?

– Det är en viktig del i rapporten, och något som jag hoppas att vägföreningarna kommer att ta del av och förstå. Det är juridiska processer och det handlar inte om någon illvilja från kommunen att det ska ta lång tid. Det finns ett regelverk som måste följas. När vi jobbat med det här har vi försökt hitta hur vi kan göra det här på smidigast sätt ändå, säger Ylva Persson. 

– Vi ska inte förhala det på något sätt men vi måste ha en realistisk bild av vad som är görligt, också utifrån ekonomin, säger Sophia Jarl.

Med den tuffa ekonomiska situation som kommunen har, varför ska kommunen satsa på det här?

– Det här har varit en fråga sedan 70-talet och någonstans så tycker vi att Norrköpingsborna förtjänar att vi kommer vidare i processen. När Norrköping har vuxit så har även de här områdena vuxit, och då måste vi fråga oss själva om vi inte ska äga den infrastruktur som är där, och ta ansvar för den. Infrastruktur är lika viktigt som andra kärnfrågor i en kommun.

De utvecklingsorter som berörs av beslutet är Skärblacka, Kimstad/Norsholm, Åby/Jursla, Svärtinge, Krokek samt Östra Husby.