Vi är några år framåt i tiden. Monströsa varelser har tagit sig upp till jorden genom någon lucka/portal i havet som då och då öppnas. De förstör städer världen över. Människorna inser till slut att de måste bekämpa varelserna, kaijus. Världens länder lägger sina konflikter åt sidan för att tillsammans bygga metallrobotar i samma storlek som kaijus, så kallade jaegers. Så ett tag ser det ut som att hotet inte blev så farligt trots allt, tills kaijus börjar lära sig hur de ska slåss mot jaegers.
Att filmen saknar originalitet syns nog redan på affischerna. Däremot kan det vara så att förväntningarna är lite högre med Guillermo Del Toro som regissör. Jag kan inte säga att han gjort något speciellt avtryck med ”Pacific Rim”. Filmens största problem är alldeles för många logiska missar. Det är som att skaparna tänkt ’logisk får inte komma i vägen för häftiga vinstscener eller annat’. Problemet med den typen av tänkande är att publiken kanske inte håller med om det. En ihålig intrig kan faktiskt bli ett störningsmoment, något filmteamet inte har räknat med. Eventuellt därför att man har målgruppen 12-åriga pojkar i siktet.
Finns det något till filmens fördel? Den annars vanliga amerikanska patriotismen som tynger genren lyser med sin frånvaro. Nationaliteter nämns inte ens, städer gör det i geografiskt syfte och inget mer. Idris Elbas karaktär håller ett litet tal mot slutet men inte ens det talet innehåller något snack om ’our great nation’. Något annat som fungerar i filmen är två vetenskapsmän som är den humoristiska faktorn. De ligger nära gränsen till att irritera men lyckas balansera på rätt sida.