Nyligen slussades 544 nyutbildade poliser ut i Sveriges alla lokalpolisområden.
En av dem är Kenny Olsson, 41, från Norrköping, som nu startat sin poliskarriär här i Norrköping.
- Man fick ha önskemål om var man ville börja tjänstgöra och jag skrev Norrköping, säger Kenny Olsson. Och det känns fantastiskt fint att få börja min poliskarriär här i Norrköping.
Varför blev du polis när du nu är lite äldre?
– Det var inget drömjobb när jag var yngre, så det känns lite som jag nu halkade in på polisyrket på ett bananskal ungefär.
Hur gick det till?
– Det var så att jag jobbade på kontoret hos Fiskeby som kundkontakt, när en arbetskamrat föreslog att jag skulle bli polis.
– Hon tyckte jag skulle passa som det och efter att jag funderat lite, sökte jag till polisutbildningen. Och när jag kom in, tänkte jag att nu är det bara att köra på och nu är jag klar med både den tvååriga utbildningen och aspirantutbildningen på ett halvår. Och jag trivs jättebra.
Hur ser din bakgrund ut tidigare i arbetslivet?
– Jag utbildade mig till ekonom i skolan och på den tiden hade jag en framtidsdröm, att bli marknadschef i IFK Norrköping. Men att bli marknadschef i en fotbollsklubb är en ganska smal nisch, så dit nådde jag aldrig.
– Istället har jag jobbat med kundkontakter på Gränges och Fiskeby, de senaste åren.
Vad blir din första uppgift inom polisyrket?
– Nu börjar jag som ingripande polis i radiobil och det kommer jag att fortsätta jobba med ett tag framöver.
– Men i framtiden skulle jag gärna vilja jobba som områdespolis. Då lär man få mer medborgardialog och bygga relationer med de boende i det område, där man jobbar.
Men samhällsklimatet verkar bli allt hårdare och råare med skjutningar och upplopp?
– Man vet ju vad man gav sig in på, när man sökte till polisutbildningen, att det inte blir "rosa moln" varje dag på jobbet. Men samtidigt behövs det poliser, om samhället ska fungera bra.
– När det gäller upploppen i Norrköping och Linköping, kände jag framförallt frustration för mina kollegor, som råkade ut för det där.
– Samtidigt fick jag se hur kollegor stöttade varandra på ett fantastiskt fint sätt efter upploppen.
Det var väl den så kallade kårandan inom polisen?
– Ja, och hos allmänheten kan det nog uppfattas som både positivt och negativt med kåranda. Men för mig känns det enbart positivt, när man märker hur personalen bryr sig om och stöttar varandra, när det behövs. Då känns det som man är ett enda stort team härinne i polishuset.