"Katastrof att säga upp avtalet med Hela Människan"
Peter knarkade bort jobbet, pengarna och familjen. Han sov i källare, tvättstugor och i en bastu. Först när han kom i kontakt med Hela Människan vände livet. I dag är han drogfri och har fast jobb. - Det är en katastrof att kommunen säger upp avtalet med Hela Människan, säger han.
Alla kyrkor står bakom Hela Människan. Peter har själv en personlig tro. - Det har jag egentligen alltid haft, säger han. Men den kom i skymundan av allt annat. Med hjälp av loppisfynd och gåvor har Peter och Karin gjort sin lägenhet hemtrevlig. FOTO: ANITA KJELLBERG
Foto:
- Snart får vi ta över kontraktet, säger Peter.
Trappuppgången är mörk och ostädad. Men inne i lägenheten är det ombonat och trevligt.
- Lägenheten såg förskräcklig ut när vi flyttade in, berättar Karin, som också haft missbruksproblem. Men vi har målat och tapetserat själva.
Möblerna har de fått från olika håll.
Peter och Karin lovordar Hela Människan och är båda kritiska till att kommunen sagt upp avtalet.
- Det är livsfarligt om kommunen får monopol, säger Peter. Alla behövs, kyrkorna, Verdandi, kommunen och Hela Människan. De måste samarbeta. Det ena behöver inte utesluta det andra, men det är precis vad kommunen nu gör.
Hela Människan verkar ha ett passande namn.
- Jag glömmer aldrig första mötet, säger Peter. För första gången blev jag bemött som en människa och inte bara som en missbrukare. Ingen hade några förutfattade meningar om mig och ingen agerade som Gestapo. Det var en ny upplevelse för mig.
Peter formulerar sig väl när han talar och ger överhuvudtaget ett väldigt sympatiskt intryck. Det är svårt att förstå att han varit missbrukare i nästan 25 år.
Skrev poesi
Han var en vanlig 24-åring, drack som folk gör mest. Var gift, jobbade som mentalskötare och hade en liten dotter. På fritiden skrev han poesi och gav ut lyriksamlingar. En gång testade han amfetamin. Sedan var han fast.
- Det var första kulturnatten i Norrköping, berättar han. Jag skulle läsa mina dikter på biblioteket. Någon frågade om jag ville ha något uppiggande. Jag tackade ja och fick amfetamin i drinken. När jag stod på scenen kände jag ett otroligt välmående i hela kroppen. Från den dagen handlade det bara om att få tag på amfetamin.
Från början upplevde Peter bara positiva effekter av amfetaminet.
- Jag orkade hur mycket som helst och kände mig alert, vaken i knoppen.
Peter jobbade 20 timmar om dygnet.
- Jag hade två jobb och vi kunde ha villa, båt, två bilar och häst. Och eftersom jag tjänade så mycket pengar behövde jag aldrig beblanda mig med andra missbrukare.
Knarket tog över
Till slut brast bubblan.
- En dag tar knarket över. Då hade min fru levt i något som hon senare kallat "en mardröm" i flera år. För henne gick tillvaron ut på att ständigt planera så hon kunde täcka upp för mig. Om jag lovat hämta dottern i stallet, var hon tvungen att veta att hon kunde åka istället. För jag skulle förmodligen inte göra det. En gång åkte jag i väg för att köpa tidningen och var borta en vecka. Utan att själv veta hur länge jag varit borta.
Peter förlorade allt.
- Jag minns att jag stod på Hagebygatan, jag hade ingen familj, ingenstans att bo och inga pengar. Och jag måste ha tjack.
Han stal en mountainbike och sålde den för några hundralappar. Sedan följde en karusell av stölder, snatterier och fängelsestraff.
- Sista gången jag dömdes till fängelse sökte jag till Roxtuna, den enda anstalten som är drogfri. På de andra fängelserna blev jag erbjuden knark så fort jag kom innanför porten. Med personalens goda minne. Vakterna är nästan nöjda om man ligger på sitt rum och röker hasch. Då är man ju lugn.
Aldrig mer fängelse
Peter muckade från Roxtuna med föresatsen att aldrig mer hamna i fängelse. Då hade han också träffat Karin.
- Jag hade gått 12-stegsprogrammet och varit drogfri i sju månader, men när jag kom ut kom jag ut till ingenting.
Kommunen skulle hjälpa Peter att få en sysselsättning.
- Jag var utbildad kock och utbildad mentalskötare. Men jag sa att jag kunde tänka mig att göra allting, bara det inte var praktiskt arbete. Jag har tummen mitt i handen.
Peter blev skickad till ett snickeri.
- Där det dessutom arbetade två knarklangare.
Då fick Peter en ny sysselsättning av kommunen. Han fick sitta vid en container, utomhus, dit det kom kläder på ett löpande band från olika insamlingsställen.
- När det var fullt ropade killen som skötte bandet och då fick jag kliva upp i containern och hoppa så det fick plats mer kläder. Det var mitt jobb. Att hoppa i en container. Jag gick till socialen och bad att själv få ordna sysselsättning.
Peter började plugga på Marieborgs folkhögskola. Men efter två veckor hörde en socialsekreterare av sig och förklarade att han var överkvalificerad för den kurs han gick och därför inte skulle få något bidrag.
- Då ordnade jag en praktikplats på ett antikvariat, men det gick inte heller för det var i privat regi. Då undrade jag vad det var fråga om. Ville kommunen hjälpa eller stjälpa mig?
Brände möblerna
När Peter började containerjobbet fick han och Karin en liten tvåa av socialen.
- Men när jag inte ville fortsätta det jobbet slutade kommunen betala hyra och vi blev vräkta. En dag när Karins barn kom hem från skolan var låset utbytt.
Peter hade börjat med droger igen efter alla motgångar och låg svårt sjuk på sjukhus. När Karin bad kommunen om hjälp att magasinera sakerna i lägenheten fick hon nej.
- Istället anlitade de en firma som tömde hela lägenheten och körde sakerna till tippen, där allt brändes upp. Barnens saker, dopminnen, fotoalbum. Allt.
Efter många svåra turer fick de till slut kontakt med en socialsekreterare som engagerade sig och försökte hjälpa dem. Hon ordnade rum på Hamnbrohemmet och tog kontakt med Hela Människan.
Peter började arbetsträna som kock hos Hela Människan. Och så småningom fick Peter och Karin ett stödboende. Den lägenhet de fortfarande bor i.
- Hela Människan blev den stora vändpunkten för oss, säger Peter. Nu har vi båda varit drogfria i tre år och sedan ett år tillbaka har jag fast jobb som behandlingsassistent. Karins barn bor hos oss varannan vecka och min dotter säger att hon snart kan börja lita på mig igen.
- Det är helt ofattbart att inte kommunen uppskattar det Hela Människan gör.
FOTNOT: Peter och Karin heter egentligen något annat, men av hänsyn till sina barn vill de inte framträda med riktiga namn.
<span class=Rub1>Kommunen vill följa lagen bättre
<span class=Ing><B>NORRKÖPING
Kommunen tänker försöka sköta så mycket som möjligt av den sociala verksamheten på egen hand. Vissa tjänster kommer att läggas ut på entreprenad. Men det är fortfarande oklart vilka det blir.</B>
Socialchef Maragreta Öst säger att kommunen bara följer svensk lagstiftning när avtalen med Hela Människan nu sägs upp.
- Enligt lagen om offentlig upphandling måste alla uppdrag ut på anbud.
<B>+ Är det en ny lag?</B>
- Nej, den har ju funnits ett tag. Men vi har beslutat oss för att bli bättre på att följa den.
<B>+ Hur har samarbetet med Hela Människan fungerat?</B>
- Det har fungerat bra.
<B>+ Måste ni spara på verksamheten?</B>
- Vi sparar inte. Vi anpassar verksamheten till de medel vi har, det tycker inte jag är att spara.
<B>+ Kommer stödboendet och arbetsträningen att läggas ut på anbud?</B>
- Vi ska titta på vad vi är bra på och försöka göra så mycket som möjligt själva inom kommunen. Men exakt hur det kommer att se ut vet jag inte än.
<B>+ Kommer kommunen att klara verksamheten på egen hand?</B>
- En viss upphandling från föreningar och privata entreprenörer kommer säkert att behövas i vissa sammanhang. Vi får titta på vad vi är mindre bra på själva.
<B>+ Hela Människan hann precis starta sin second handbutik innan avtalet om arbetsträning sades upp, varför kom beskedet så sent?</B>
- Second handbutiken har inte startats på uppdrag av oss. Men jag vet att de tycker att de fick besked sent. Å andra sidan kan man ju inte tro att saker ska vara på ett visst sätt bara för att det alltid varit så.
<B>+ Är planen att frivilligorganisationerna ska fortsätta göra samma jobb som tidigare, men utan någon ersättning från kommunen?</B>
- Nej, några sådana planer finns inte. Men om man är en ideell organisation ligger det i s
Så jobbar vi med nyheter