Det var i mitten av 1970-talet, som Lars Norberg väckte nationell uppmärksamhet med sin bok "En betraktelse på domedagsafton". Han var då chef för tekniska avdelningen på Stal-Laval i Finspång, som bland annat tillverkade turbiner till kärnkraftverk.
När sedan folkomröstningen om kärnkraft genomfördes år 1980 stod han i spetsen för Folkkampanjen i Östergötland. Men såhär 30 år senare är det ju bara att konstatera, att kärnkraften - trots folkomröstningens klara utslag - inte blev avvecklad till år 2010.
- I stället har alla dessa statliga miljarder satsats på samma gamla teknik. Idag går två tredjedelar av Vattenfalls investeringsbudget till kärnkraften, och bara en tredjedel till de förnyelsebara energikällorna, säger Lars Norberg.
Allt smälter
Här handlar det då inte bara om förlorad tid, utan också om försämrat tillstånd - som den japanska katastrofen nu så övertydligt visar.
- Om man inte kan kyla härden, så utvecklas det till härdsmälta. Till sist smälter alltihopa. För tre-fyra år sedan kunde det gått lika illa på Forsmark, när tre av generatorerna pajade där. Men tack vare att den fjärde generatorn i alla fall fungerade, kunde man kyla ner.
Stora utsläpp
- Japan har nu blivit av med fyra kärnkraftverk. De har öst saltvatten på härden, så att den totalförstörts för alla tider. Och de måste nu fortsätta kyla i flera veckor, för att få reaktorerna att svalna av.
Men riskerna i samband med driften är ju bara några av invändningarna mot kärnkraften.
Själva uranbrytningen är oljeslukande; gruvmaskinerna drivs med olja vilket då även här ger stora utsläpp av koldioxid i atmosfären. Brytningen har vidare lett till förgiftningar bland kringboende, har kunnat konstateras hos indianer och naturfolk.
- Och så avfallsfrågan, ingen slutförvaring har ju ännu ens inletts. Kärnkraften passar inte människan, som inte är någon långsiktig varelse utan jobbar för dagen.
- I Japan blir det nu väldigt stora svårigheter med att överhuvud taget kunna hantera det, som ligger i utbrända reaktorer. Så länge där är intakt, går det ju att ha hand om avfallet. Men hur det ska gå nu i Japan, det vete fan, säger Lars Norberg.
Inte lösningen
Men kol och olja är ju heller inte lösningen.
- År 2016 kommer jordens medeltemperatur att ha stigit en grad över, vad den varit under århundraden. Även om mänskligheten skulle lyckas stoppa uppvärmningen där, kommer det ändå att bli stora konsekvenser för issmältningen vid Grönland och Antarktis.
- Och idén om att förvara koldioxid i bergrum, den tror man väl inte riktigt på.
Men kan då de förnyelsebara energikällorna ersätta kol, olja och kärnkraft?
- Nej, det är nog tveksamt, svarar Lars Norberg.
Mindre slösaktigt
- Därför måste vi övergå till en mindre slösaktig livsstil. I hundra år har vi bedrivit rovdrift på jordens tillgångar. Men nu måste mänskligheten börja rätta mun efter matsäcken
- Själv är jag är för gammal för att få uppleva det. Men frågan är bara, om mänskligheten ska behöva tvingas till detta. Eller om man kommer att göra det frivilligt, och i tid.
- Men tiden börjar nu bli knapp.
På 1970-talet, säger han, fanns det en debatt om tillväxt som man sedan dess knappt har sett röken av.
- Det fanns en bok som hette "Limits of growth", tillväxtens gränser. Man diskuterade sådant som välfärd utan tillväxt. Det är den diskussionen, som måste komma igång igen. Och den har nu också börjat, tycker jag mig märka.
"En dålig teknik"
Sedan många år bor Lars Norberg med hustrun Inga Tegby på Vrångö i S:t Anna skärgård. Efter att ha slutat på Stal-Laval var han, bland annat, riksdagsman för Miljöpartiet 1988-1991. Så sent som i höstas avgick han, med ålderns rätt, från sina politiska uppdrag inom Söderköpings kommun.
Och genom alla åren har hans uppfattning om kärnkraften varit en och densamma:
- En dålig teknik, som vi aldrig borde ha gett oss på.