Träffades ni på spåret också?
- Nej, men det var inte långt ifrån, minns Roger . Det är nämligen så att både jag och Helén även kör buss i kollektivtrafiken och det var i det sammanhanget vi träffades första gången.
Första rundan
Berätta mera?
- Det var faktiskt så, säger Helén, att när det här hände 1998, var jag som nyutbildad bussförare ute på min första runda i Norrköping och stannade bussen för en rast på Ingelsta vid Bauhaus.
- Då ser jag att det stannar en annan buss bakom min och den föraren kommer fram till mig för att småprata lite under rasten.
- Den föraren råkade vara Roger och på den vägen är det. Faktum är att på den tiden hade vi nästan varenda rast tillsammans, så vi lärde känna varandra bättre och bättre.
- Men vi var faktiskt på vänstadiet ända fram till 2002, då det hände något och vi blev ett par.
Man brukar tala om kärlek på lasarett, men det kanske florerar även inom Veolia?
- Absolut, säger Helen. Det är många andra förare som blivit ihop, så ibland känns det som vi är en enda stor familj, ler Helen.
Samma arbetsgivare
Hur känns det att vara tillsammans både på fritid och jobb?
- Att vi har samma arbetsgivare, Veolia, tycker jag enbart är positivt, säger Helén. Dels är det roligt när vi träffas i varsin spårvagn ute på spåret och ger en extra vink och gör små meddelanden med tecken till varandra, dels vet vi precis vad vi menar, när vi pratar jobb hemma.
- Om vi haft en jobbig dag någon gång, så vet den andre precis vad man menar och då går det lättare att "prata av sig" hemma.
Kan ni även byta pass med varandra om det behövs?
- Ja, det har hänt någon gång och det går ju extra smidigt när vi kan byta inom familjen. Men såna byten förankrar vi givetvis ändå hos Kommenderingen, som gör våra scheman.
- Inte minst då vi saknar barnvakt. Då har Kommenderingen ordnat så vi kör samma vagn. Då har vi bara skiftat barn och vagn vid hållplatsen, hur smidigt som helst.
Alla hjärtans dag
Hur firar ni Alla hjärtans dagar?
- För det mesta, säger Helen, har vi nästan alltid jobbat, men nog brukar mamma få en blomma av pappa ibland, säger Helen med ett leende mot Roger.
- Sen brukar vi få teckningar av våra barn också och vi får väl se om det blir något extra på måndag!