Karl kände sig motarbetad av soss

Karl kontaktar Folkbladet. Han vill berätta om det han gått igenom. Om hur han som man i en vårdnadstvist ständigt känt en uppförsbacke hos socialtjänsten och i rätten. Att ”mamma är alltid mamma” har han inte bara hört en gång under dessa fyra år.

– Vem har lidit av detta? Jag enormt. Men det är inget emot vad min dotter gjort, säger han.

Karl och mamman till dottern klarade inte av att lösa vårdnadsfrågan själva. Därför blev det tingsrätten som fick uppgiften att avgöra vem som var mest lämplig att ha vårdnad om dottern. Efter flera års utredningar och förhandlingar tilldömdes Karl vårdnaden. Men vägen dit var allt annat än rak. Under hela processen har han känt sig ifrågasatt av socialtjänsten, enbart på grund av sitt kön. Mammans parti har tagits nästan hela tiden, menar han.

– Min tidigare sambo ringde till dem och sa att jag misshandlat henne. Hon fick skydd av socialtjänsten med en gång. Men de hörde aldrig mig. De köpte hennes historia rakt av, utan att ifrågasätta. Hon höll sig undan en hel månad, utan att jag fick träffa min dotter.

Karl menar att många kvinnor behöver hjälp undan sina män. Att socialtjänsten behövs och att det måste gå snabbt.

– Men de behöver bli mer lyhörda, säger han.

Under de här åren har ett flertal socialsekreterare utrett hans fall. Ibland nyutexaminerade, som han inte anser klarat av uppgiften.

– Jag tycker ingen socialsekreterare ska ha ett ”första fall” själv. Det behövs kompetens och erfarenhet. Många vågar inte ifrågasätta det som sägs, säger han.

Hela tiden har han känt en utgångspunkt av att ”mamma-är-mamma-och-mamma-vet-bäst”.

– Jag har genom olika dokument kunnat visa på att saker inte stämmer i hennes historier. Men det har man inte brytt sig om, säger Karl.

Eller, vissa socialsekreterare har han känt sig mer jämlikt behandlad av.

– Men så har jag fått en ny och så går det åt andra hållet igen, säger han.

När han väl tilldömts vårdnaden, efter att det hade gått ända till Högsta Domstolen, försvann mamman med dottern. Ett par veckor efter att domen vunnit laga kraft, anmälde mamman Karl för barnmisshandel.

– Det tog flera veckor innan soss ens tog tag i det. Och utan en utredning från dem, utan ett beslut från åklagaren, kunde inte polisen göra någonting, säger Karl.

Efter två veckor började dock ärendet utredas. Under den tiden hade Karl ingen aning om var dottern höll hus. Rösten brister flera gånger när han berättar om de senaste åren. Så tog äntligen soss ett beslut, med hjälp av polisen lyckades man lokalisera dottern, skaffa en husrannsakan och hämta henne.

– Några bevis för barnmisshandel har dock aldrig framkommit, varken genom barnsamtal med soss eller under polisens förhör av dottern, säger Karl.

Att dottern är påverkad av situationen märker Karl av.

– Hon har vuxna tankar, som ett litet barn inte ska ha. Jag fasar för den dagen hon själv vill börja reda i det här och läsa alla handlingar...säger han.

Han vill att socialtjänsten inte bara utgår från att mamman alltid är den som har rätt. Han vill att synen att alltid skydda kvinnan ska luckras upp – att socialtjänsten tar tag i hela problemet.

– Och det värsta är att jag inte är ensam, säger Karl.

Karl heter egentligen något annat.

I måndagstidningen bemöter socialtjänsten Karls kritik.