Karl-Erik Wernersson har avlidit, 86 år gammal. Från 1976 till 1989 var det han som, mer än någon annan, styrde Norrköpings kommun.
Men han var född, år 1925, och uppväxt i Västervik. Han blev först metallarbetare, och sedan lokförare.
Med tågen slutade han år 1965, sedan han blivit ombudsman för Norrköpings socialdemokrater. Han valdes in stadsfullmäktige 1970 och avancerade fyra år senare till kommunalråd för stadsbyggnadsroteln.
År 1976 efterträdde han Manne Jarméus som kommunstyrelsens ordförande och hade sedan sitt finger med i det allra mesta, som rörde sig i Norrköping.
Som den dominerande ledare han var, hade han väl inte alltid riktigt alla med sig. Men saker blev gjorda, och Karl-Erik Wernersson hade därtill talets gåva. Han kunde slå huvudet på spiken och i debatter vara nog så dräpande.
- Han var en kraftfull politiker av den gamla stammen med stor auktoritet, en dynamisk man på många sätt, säger Kaj Krantz som vid årsskiftet 1988/89 efterträdde Wernersson som kommunstyrelsens ordförande.
- Han var drivande och betydde mycket för omvandlingen av Norrköping. Men han hade också ett socialt patos, som jag gärna vill lyfta fram. Han visste var han kom ifrån, säger Kaj Krantz.
Liksom Krantz var Rune Rosenqvist kommunalrådskollega med Karl-Erik Wernersson alltsedan 1970-talet.
- Karl-Erik var en fantastisk arbetskamrat, och en oerhört duktig politiker. Han kunde verkligen föra en debatt, och där tala både vasst och exakt.
- Han följde också med i allting som vi andra kommunalråd gjorde. Han hade alltid klart för sig, vad vi andra sysslade med. Hela fältet täckte han, säger Rune Rosenqvist.