Känslan av säkerhet A och O

- Det viktigaste när ett barn upplevt ett trauma är att försöka få det att känna att det är i säkerhet igen.
Det säger Lars Widén, en av de två personer som ingår i barntraumateamet vid Vrinnevisjukhuset. I går fanns han på plats på Bergslagsgatan och mötte de barn som släpptes ur gisslan.

En av flickorna som suttit som gisslan sedan 18-tiden på måndagskvällen bärs ut ur huset av vårdpersonal vid halv tolv-tiden på tisdagen. Bredvid henne går Lars Widén, en av de två personer som ingår i Norrköpings barntraumateam. Barnen som tagits som gisslan får nu hjälp av barntraumateamet för att bearbeta det som hänt.
FOTO: JANNE FORSBY

En av flickorna som suttit som gisslan sedan 18-tiden på måndagskvällen bärs ut ur huset av vårdpersonal vid halv tolv-tiden på tisdagen. Bredvid henne går Lars Widén, en av de två personer som ingår i Norrköpings barntraumateam. Barnen som tagits som gisslan får nu hjälp av barntraumateamet för att bearbeta det som hänt. FOTO: JANNE FORSBY

Foto:

Norrköping2004-11-03 06:00
Barntraumateamet i Norrköping är unikt i Sverige och består av två psykoterapeuter, Lars Widén och Ken Chesterson. Till dem kommer barn som drabbats av extrema händelser, såsom exempelvis trafikolyckor, bränder eller misshandel. Men teamet finns även med som stöd för de familjer som på något sätt drabbats av plötslig död eller sjukdom.

På platsen
Fem barn togs som gisslan av den 35-årige mannen i måndags kväll. Två av barnen släpptes samma kväll, tre dagen efter. Både Lars Widén och kollegan Ken Chesterson blev kallade till platsen för att kunna ta emot barnen när de fick lämna lägenheten.
- Det viktigaste när någon har råkat ut för ett trauma liknande detta är att de får vara tillsammans efteråt. Att de får möta varandra, får känna omsorg, får kramas och framför allt att de får känna att de är i säkerhet igen, säger Lars Widén.

Oerhört viktigt
- Det första fysiska omhändertagandet är oerhört viktigt. Innan detta har skett kan man inte göra någonting annat. I början kan man egentligen mest bara vara.
Nästa steg, när de drabbade har fått en viss distans till det som har hänt, är att börja prata om det.
- Tillsammans får vi då försöka lägga ett pussel för att skapa en berättelse om händelsen.
Alla som har varit med om ett trauma behöver samtala om det för att den här berättelsen ska kunna skapas. Men sedan är det olika hur mycket ett barn behöver prata. För vissa räcker det några gånger, andra behöver mycket längre tid på sig.
- Det är väldigt olika vad barnet behöver beroende på vilket trauma det har utsatts för. Och så skiljer det åt beroende på barnets personlighet, hur gammalt det är och så vidare, säger Lars Widén.
Barntraumateamet ingår i en större kris- och katastrofgrupp i kommunen och har funnits vid Vrinnevisjukhuset sedan 2000.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om