Längst fram till vänster om altaret i S:t Olai kyrka finns nu ett litet altarskåp som är till för de minsta. Det är byggt i gedigen ek av Västerås stift, och alla små kyrkotillbehör är handgjorda. Här finns, förutom präst- och biskopskläder i barnstorlek, även en brudkrona, en dopklänning, en dopfunt och en kista bland annat – allt för att barnen ska kunna leka bröllop, dop eller begravning exempelvis.
– Barn kan leka doktor och polis på andra ställen. Men var kan de leka kyrka? Det är grundtanken med det här, att här kan de göra det prästen gör, säger Nicole Isebäck Andrée.
Idén med barnaltarskåp är inte ny utan sådana finns i flera kyrkor runt om i Sverige. I Norrköping finns ett sen tidigare i Lindö kapell. Därifrån har Nicole Isebäck Andrée erfarenhet av hur barnen leker med skåpet, och det vanligaste de leker är begravning. Det finns en liten spade att lägga jord på kistan med och en krans att pryda den med.
– Barn har mycket frågor kring döden. Vi lägger inga pekpinnar i leken utan frågorna och leken får komma från dem, säger Nicole Isebäck Andrée.
Själv tycker hon jättemycket om altarskåpet och säger att det inte bara väcker frågor hos barn, utan även vuxna.
– De kan komma och peka och fråga om olika saker. En del undrar vad det här är för "slips", säger hon och håller upp en liten stola.
Skåpet kommer att stå öppet och vara tillgängligt för lek alla dagar som kyrkan är öppen.
Samtidigt görs en annan barnsatsning i kyrkan, nämligen en utställning om teckenstöd, eller TAKK-tecken som det också kallas. Utställningen utgår från en barnbok skriven av Norrköpingsbon Hanna Nilsson Lange. Hon har jobbat som resurs för barn med olika funktionsnedsättningar och tyckte att det saknades böcker för barn som behöver extra språkstöd. Boken som kom ut tidigare i år heter Mamma på jobbet och innehåller stödtecken på varje uppslag. Teckenstöd används främst i kommunikation med barn med olika diagnoser inom NPF-spektrat, som adhd och autism.
– Jag ville att även de barn som är i behov av språkligt stöd ska få känna att de kan vara med och läsa och förstå en barnbok, som är så självklart för andra. Den här gruppen är väldigt exkluderad i samhället, men det tänker man inte på, säger Anna Nilsson Lange.