Det enda kvarteret inom dessa ramar som inte blivit helt och hållet återuppbyggt är kvarteret Flaggan mellan Hospitalsgatan och Knäppingsborgsgatan. Utmed Generalsgatan blev kvarteret här en ny park. Icke återuppbyggt ligger även Järnstången som skrivits om tidigare i serien.
Det var inte tal om annat än bostäder i alla dessa kvarter. För en annan prövning utsattes kvarteret Äpplet. Kanske det rent av kunde byggas varuhus där? Det var i början av 1980-talet, kanske slutet av 1970-talet sådana tankar dök upp. Lundbergs hade kvarteret i sin hand. Funderingen kom sig sannolikt av att många funderade över om det skulle vara så bra med alla varuhus i södercity. Det fanns ju röster för att stoppa den totala nedrivningen av de gamla husen vid Drottninggatan. Dessa kunde rustas upp och bevaras. Det fanns kvalitet i fler av dem.
Affärsgata
Hospitalsgatan hade haft Tempo i flera decennier och om detta varuhus fick en efterföljare i kvarteret Äpplet invid Nya Torget skulle det betyda att torget och saluhallen blev mer frekventerade. Hela Gamla stan ansågs dra nytta av fortsatt varuhus-handel vid Hospitalsgatan som alltid var en mycket tät affärsgata.
Förespråkarna för det stora varuhusblocket vid Drottninggatan segrade. Sedan kvarteret Äpplet revs i slutet av 1970-talet låg det i flera år som en väl utnyttjad parkeringsplats.
Öppen gård
Det blev sedan ett imponerande bostadsbygge med en stor öppen gård. Knäppingsborgsgatan förbi Sankt Olai kyrka är ett uttryck för gammal skön gatuinramning med lite prål i burspråk och balkonger. Den långa fasaden andas förnämitet.
Grannkvarteret Äpplet och fortsättningen utmed Knäppingsborgsgatan fordrade något "ståndsmässigt". Och här fick man till det på ett verkligt elegant sätt. Entrén in till den öppna gården med tegelmurar, järngrindar och staket skiljer sig från andra entréer. Här svarar arrangemanget även mot inhägnaden av parkeringen vid före detta S:t Olofsskolan på andra sidan gatan.
Bra rivningsskäl
Man tyckte ibland under rivningsdecennierna att det revs för mycket. "Det där huset mot gatan ser ju prydligt ut, kan det inte få stå kvar?". Men baksidorna, källarna, gårdsinteriörerna hade inte ägnats någon vård alls, så då var det bara att riva. Det kunde ju även vara så att det såg hyggligt ut på sådana ställen, men solen nådde aldrig in på gårdarna och till de små lägenheterna. Detta var ett bra skäl till rivning.