Så snart det stod klart hur allvarlig branden på Karl Wards gata var, som startade vid 16-tiden på tisdagen, öppnade Svenska kyrkan i Klockaretorpet dörrarna för alla som behövde hjälp. Även på onsdagen höll de öppet och det är där vi träffar Peter Mildén. Han är en av dem som förlorade sitt hem i radhusbranden i Klockaretorpet, där åtta lägenheter totalförstördes. Han fick meddelandet av en vän som kom ut på golfbanan och berättade att det brann i hans hus. Snabbt åkte han in mot stan, där ett rökmoln syntes redan vid flygplatsen. Han visste att hans fru och yngsta son befann sig i lägenheten.
– De lagade mat när en granne kom och bankade på dörren och skrek att det brann.
I Klockaretorpet möttes han av avspärrningar, bilköer och ett pådrag med räddningstjänst och polis. Chocken var total, men mitt i allt var han tacksam att alla i familjen var oskadda.
Vad saknar du mest idag?
– Min hustru är jätteledsen. Det är många saker som är viktiga för henne. Julsaker, barnkläder, bröllopsfoton till exempel. Min son hade också en jättefin dator som är helt borta nu.
Senare på tisdagskvällen fick familjerna gå in en kort stund i sina hus för att ta med det som gick att rädda. Peters fru fick med sig sin handväska och smycken. I princip allt annat var för rökskadat för att ta med och övervåningen var bara ett skal.
– På kvällen kom våra vänner från golfklubben över med kläder till oss, det uppskattar vi något enormt, säger Peter och får tårar i ögonen.
Den närmaste tiden kommer familjen, som har två hemmaboende barn, att bo hos en dotter som också bor i Klockaretorpet. Hyresvärden Hyresbostäder kommer så småningom att erbjuda dem ett ersättningsboende.
– Problemet är att vi helst vill ha ett boende i det här området. Vår yngsta son har en utvecklingsstörning och för honom är det viktigt att bo i en miljö eller område som är likt det här. Det är bra om det är en miljö som han känner igen.
På onsdagförmiddagen arrangerades ett möte av Hyresbostäder i Svenska kyrkans lokaler.
– Initialt hjälper vi till med det akuta, både med vad de upplevt och det de behöver få hjälp med, säger Roger Glemhorn, förvaltningschef.
De som behövde har fått tillgång till övernattningslägenheter medan en del har valt att bo hos släktingar.
– Vi har löst det så att alla har fått tak över huvudet i första skedet. Nu håller vi på att inventera hur mycket ledigt det finns hos oss på längre sikt.
Och hur ser det ut?
– Vi har lediga lägenheter men problemet är att de inte finns i Klockaretorpet. För de med barn är det viktigt att bo kvar här. Kan vi lösa det så gör vi naturligtvis det, men det kommer att dröja ett tag.
I lokalen sitter några och fikar och småpratar. Nenne Carlson, församlingspedagog, bor i området och känner många. Han har haft kontakt med både polis, brandkår och boende sen det hände. Skolorna har han också informerat om vilka barn som har drabbats.
– Jag har sagt att det är bara att komma hit om man behöver prata. Fortfarande är det en chock för många. De har ingenting kvar, säger han.
I ett rum har ett bord fyllts av kläder, gosedjur och leksaker. Det är människor som kommit med kassar och skänkt saker till familjerna.
– Hjärtan glöder av välvillighet. Jag har sett många människor bli tårögda. Det är fantastiskt att se givmildheten.