Juletid på Kungsgatan för 60 år sedan
I början av förra seklet ägdes Kungsgatan huvudsakligen av spårvagnar och hästskjutsar. Transport med häst och vagn hörde till de båda världskrigens år. Bryggarkampar drog öl och andra drycker till hushållen och andra ekipage levererade ved och annat bränsle.
Foto: Lennart Jansson
Under åren fram mot andra världskriget växte antalet lätta lastbilar snabbt. För att kunna användas i ransoneringstider konverterades många från bensin- till gengasdrift. Även taxi och privata bilägare gjorde likadant. Det bolmade illaluktande och farligt när chaufförerna fyllde på ved och rörde om i grytorna utmed trottoarerna. Det blev något av en miljöchock. Det var hälsovådligt att råka inandas gasen och när de hyperkalla krigsvintrarna lämnades fanns chaufförer med svåra men av hanteringen. En rik variation av fordon med spårvagnar, bussar, lastbilar, hästfordon, slädar och velocipeder gav under dessa år en unik bild till Kungsgatans trafikhistoria. Bara elva meter
Gamla "Norra" Kungsgatan var endast elva meter bred. Här skulle bilexplosionen ett antal år efter världskriget trycka allt hårdare mot gaturummets höga och låga sekeskifteshus, och ännu äldre, i nästan tre decennier. 1958 lades spårvägen ner. Sedan vällde bilismen ohämmat fram. Det talades väldigt mycket om trängseln, mera sällan om avgaser och koldioxid. Gatunämnden var nog ganska försiktig när det gällde att strypa trafiken. Det skulle vara framkomligt och utan hindrande trottoarparkering. Det var ett stort steg att rikta Kungsgatan norrut och att vänja södergående trafik att åka Luntgatan. Sedan vidare via Skvallertorget anknytande gator. Bra för stunden, men i tiden låg ännu fler bilar. Kommunstyrelse och fullmäktige stod inför våldsammare angrepp på Nordantills stadsplan. Ledamöterna åkte och gick i grupper och enskilt och synade möjligheterna till att få ett gaturum med bättre utluftning. En tredjedel bort
Åtminstone en tredjedel av kvartersbredden på Kungsgatans västra sida måste rivas. Så kom det sig att flera byggherrar under 1970- och 1980-talen rev gamla och byggde idel nya kvarter från Skvallertorget till Norr Tull. Ett 30-tal meter brett gaturum inreddes med körfält och parkeringsfickor för handel och andra uppehåll. Trädrader, cykelställ, gång- och cykelbanor. Så modernt som möjligt, alltså. Sedan 1989 har det njutits av denna aveny. Stadsgata med helt nytt ansikte, fortfarande en hel handel och annan service. Och på en del fasader syns krogarnas ljus. Men Kungsgatan mår inte bra ändå! Ingen gata finns att dela trafik med! Kommunens etableringspolitik på Ingelsta har försvårat en logisk sträven att minska innerstadstrafiken. Trafikströmmarna till och från därute förlänger köerna på Kungsgatan och Östra Promenaden och ökar trycket till både Stockholmsvägen och Ståthögavägen. Brusten länk
På den tiden när spårvägen och Kungsgatan ingick i ringlinjesystemet hölls hela stans centrum ihop effektivt. Ofta var det hugget som stucket åt vilket håll man tog "Ettan". Det kunde gå lika fort åt vilket. Kring 50-årsminnet av ringlinjens nedläggning hördes idéer och drömmar om denna på sin tid mycket uppskattade linjes återkomst. Nog skulle den kunna åstadkomma ett effektivt transportarbete. Spårvagn till Söderköping? Varför det? Här finns mycket kärare begrepp om var utbyggnad bör ske? Till den här storyn om Kungsgatan hör förstås även att gatan ingick i marsch-nätet för textilarnas väg till jobbet. Den marschen räckte ett dussin år längre än spårvägens närvaro på Kungsgatan.
Så jobbar vi med nyheter