Jösses flickor möter girl power
Stockholm (TT Spektra). Tre generationer sjunger ut i en sprakande feministisk nutidskabaré. "Jösses flickor - Återkomsten" är en megasatsning på Stockholms stadsteater, men också vårens mest efterlängtade teaterpremiär.
Gamla "Jösses flickor" erbjuder en odyssé genom kvinnohistorien och spelas i en starkt kortad version. Foto: Lesley Leslie-Spinks
Foto:
Uppe på en avsats står en gråhårig kvinnogestalt och blickar ner. Mitt i allt oändligt trösterikt.
- Hon finns med som ett slags vittne. Vår idé är ju att nu och då står emot varandra men också att de ska lyssna till varandra. Och det är ju en djup förhoppning med föreställningen, att den ska leda till diskussion och väcka frågor hos olika generationer, säger dramatikern Malin Axelsson.
Visst går det framåt, men också bakåt, är ett statement snarare än en fråga i hennes pjäs. "Jösses flickor - Återkomsten" består av en kort version av Margareta Garpes och Suzanne Ostens feministklassiker från 70-talet men till största delen av den nyskrivna pjäsen "Stålflikkan".
Spice Girls
Med historien om Mari-Linn, Stålflikkan, tar Malin Axelsson och regissören Maria Löfgren ett jättegrepp. De ställer 70-talets kampsånger och starka framtidstro mot Spice Girls och Madonna. Krav på barnomsorg och rätt till arbete har övergått i 90-talets girlpower och samtidens självdestruktivitet.
- Jag har ju skrivit om 70-talistgenerationen. Vi växte upp under 80-talet när individualismen exploderade, en individualism som bara präglar samhället mer och mer. Muren har fallit, kapitalismen har segrat som system och medierna bara pumpar. Det har präglat mig i alla fall. Den där optimistiska framgångsdramaturgin som finns i "Jösses flickor" är svår att tro på i dag. Som Mari-Linn säger, det går bakåt samtidigt, det är som någon slags motvind.
- Hela den här girlpowerbubblan är sånt övertydligt exempel på det. Stå på dig, var stark, säg nej, men med jättekort kjol. Anspela på din sexualitet bara, sälj din kropp.
Kvinnogruppen Jösses flickor har blivit aktivistgruppen Jösses fittor. "Jag vill sätta på flickorna i TV2"sjunger Per Gessle.
"Per Gessle har förstört min barndom. Han ligger som en jävla matta över hela Sverige. Ner med Per Gessle-samhället" skriker en av gruppens argaste medlemmar.
Jösses fittor ska reclaima ordet - fitta. Men usch så otrevligt tycker deras föräldrar, kan ni inte heta något annat?
Nya Jösses har dessutom medlemmar med helt olika intressen: den förvirrande mannens, feministaktivistens, queerfeministens, invandrartjejens och den rullstolsburna cp-tjejens. Även liberalfeministen, Madeleine, hon som är emot kvotering men för feminism. De blir väldigt osams.
- Jag tycker konflikt kan vara väldigt kreativt och det bygger ju pjäsen på. Om man pratar om feminism i "Jösses flickor" så är det feminismer i plural i "Stålflikkan". Jag tror det är bra, man pratar sig fram till nya sätt att tänka, det är viktigt för att kvinnorörelsen inte ska bli uteslutande, säger Malin Axelsson.
Otroligt häftigt
Mari-Linn spelas av Sofia Ledarp, precis lika gammal som sin rollkaraktär.
- Jag är född 1974. Jag har aldrig tidigare spelat en pjäs där jag varit så mitt uppe i mitt eget. Jag går igenom allt från studenten -93 till i dag, 2006. Det är otroligt häftigt.
Som Mari-Linn bråkar hon med en kamrat som riktar ilskan och destruktiviteten inåt, som hela tiden känner sig lite fel:
- Man är inte tillräckligt snygg, inte tillräckligt smal. Man måste vara ännu mer. Ha karriär, barn och man. Vara lite homosexuell. Vara top of the tops, gå igenom livet som en Stålflikka.
Till sist: om någon nu trodde att feministisk teater inte säljer - glöm det. Nära 70 procent av biljetterna var slut redan innan annonser och reklamplakat kom ut. Folk har ringt till Stockholms stadsteater och frågat om de inte kan få vara med i själva pjäsen.
Så jobbar vi med nyheter