"Jobbet kändes rätt från början"

- Jag ångrar mig inte en sekund. Jobbet kändes rätt från början, säger Fares.
Han är född i Syrien men kom tillsammans med familjen till Sverige och så småningom till Finspång när han var tio år. Redan då fanns drömmen hos honom om att en dag bli polis. På högstadiet praktiserade han hos polisen.
- Jag tyckte att jobbet verkade intressant och spännande. Det stämde perfekt för mig.

Köpte ordbok
När han var 20 år sökte han till polishögskolan i Stockholm men kom inte in.
Han klarade inte språktestet, även om han var i närheten. Fares försökte igen men misslyckades. Då köpte han en synonymordbok. Pluggandet gav resultat. Fjärde gången klarade han svenskprovet.
Under tiden hade han nästan läst in en civilekonomexamen i Örebro. När han fick beskedet om att han hade blivit antagen till polishögskolan, slutade han i Örebro. Men han har planer på att slutföra sin examen någon gång i framtiden.
- Jag har hela tiden följt min känsla. Jag tror polisjobbet passar mig, som att jobba skift och att det inte händer samma saker hela tiden.

Mycket teori
Utbildningen vid polishögskolan bestod av mycket teori, mer än vad Fares hade väntat sig. Ibland handlade det så mycket om lagar och paragrafer att han tyckte det kändes som om han läste på juristutbildningen.
I januari började Fares som aspirant i polishuset i Norrköping och den 15 juli blev han färdig polis. I knappt sex månader har han arbetat som polis och han tycker inte att han har vuxit in i någon polisroll ännu.
Fares är inte rädd för att bli förhärdad, trots att han redan har kommit i kontakt med samhällets baksida med många trasiga och sjuka människor.
- Jag vet att det också hör till arbetet. När jag är klar med jobbet försöker jag att slappna av. Dessutom har jag mina kollegor som jag kan prata med.
Fares ambition är att göra ett så bra jobb som det är möjligt. Han ser det som sin uppgift att finnas där och hjälpa till. In i det längsta försöker han att undvika gräl och gruff. Han är inte tuff och hård i sin framtoning. Som polis bör man vara lugn och kunna ta emot lite skit, tycker Fares.
- Det jag tycker är lite tråkigt är att en del människor har fått en fel bild av polisen. Vi finns där för att hjälpa människor. Vi är de goda, inte de onda.
Fares stora familj, han har nio syskon och tretton syskonbarn, tycker det är roligt att han har förverkligat sin dröm.
- Det är klart att min mamma blev lite orolig när jag berättade om att jag skulle bli polis. Det var i samband med polismorden i Malexander.

Dansar salsa
Han tror det är en stor tillgång med sin bakgrund i jobbet.
Det händer att många invandrarungdomar kommer fram till honom och tycker det är coolt att han är polis.
Han har stor nytta av att han pratar arabiska i kontakten med invandrare som inte behärskar svenska så bra.
- Det händer att killar på syrianska fester kommer fram till mig och frågar om råd. Många vill själva bli poliser men vet inte hur de ska göra. Jag säger till dem att inte ge upp.
När Fares inte arbetar som polis så dansar han salsa. Det var en slump som gjorde att han följde med en studiekompis i Örebro för att pröva på. Detta var för fem år sedan och det har gått så bra att Fares har vunnit SM i salsa.
- Jag har alltid gillat att dansa. När man dansar känner man bara glädjen och kopplar av. Man tänker inte.
Fares var salsainstruktör för en grupp på polishögskolan. Nu finns det poliser i Norrköping som gärna vill lära sig att dansa. Fares har fått en förfrågan om att starta en grupp i polishuset.
- Jag är en dansande polis, medan de flesta andra poliser annars brukar syssla med styrketräning.

"Jobbet kändes rätt från början"

Sedan i somras har Fares Dawoud arbetat som ordningspolis. Vägen dit har inte varit spikrak. Fares hann nästan bli färdig civilekonom innan han klarade språktestet till utbildningen på polishögskolan.