Kroppen hittades en bit ut i vattnet vid den av Strömsholmens uddar som vetter mot Saltängsbron i torsdagsmorse.
Jimmys mamma Liselotte Aronsson åkte genast dit. Hon var tvungen att få besked. Den fem månader långa och tunga väntan på att hitta sin son har varit en mardröm.
– Jag såg hans kläder, halsband och ett armband och förstod att det var han.
Men eftersom kroppen legat så länge i vattnet gick det inte med säkerhet att fastställa identiteten.
Drunkning
I måndags fick familjen veta att Jimmys plånbok, med id-kort, och hans mobiltelefon låg i fickorna. På tisdagen kom den rättsmedicinska undersökningen som med hjälp av ett tandkort konstaterar att det var Jimmy Höög Aronsson.
– De undersökningsfynd som är gjorda talar för att det handlar om drunkning. Det finns i nuläget inga tecken på yttre våld och vi misstänker inget brott, säger Anders Selevik vid polisen i Norrköping.
Drogad?
Det som fortfarande förbryllar mamman är vad som hände den där kvällen, den 25 november förra året, efter att 20-åringen lämnade Puls vid stängningsdags. Klockan 03.08 på morgonen fångades han på nattklubbens övervakningskamera. Efter det finns inga spår.
Och familjen har sedan dess försökt få reda på vad som hänt: Varför gick han ut utan jacka och nycklar? Varför var han vid strömmen? Var och hur ramlade han i vattnet? Varför var han ledsen när han gick ut men glad 18 minuter tidigare? Varför hörde han inte av sig till någon?
Liselotte Aronsson hoppas att resterande kemiska prover, som ska göras på kroppen, ska ge ytterliga några svar på vad som hände sonen den där kvällen.
– Jag vill veta om han hade droger eller alkohol i blodet. Det kan i så fall förklara hans konstiga beteende.
Klockan borta
Annat som mamman funderar mycket på just nu är varför Jimmys klocka och ett armband, som han alltid hade, är borta.
– Kan det ändå vara så att han blivit rånad och i tumultet ramlat i strömmen, säger hon.
Begravning
Familjen har ännu inte börjat planera för begravning men ska kontakta begravningsbyrån nu i veckan.
– Så vi får ett avslut på det här och kan gå vidare i vår sorgeprocess. Man längtar efter att få ork att göra vanliga saker igen, säger Liselotte Aronsson.