Jenny: Utan Subutex hade jag inte levt idag
NORRKÖPING- Utan Subutex skulle jag inte ha levt i dag. Det säger Jenny, 23 år, före detta heroinist som har varit drogfri i snart ett år efter att ha fått hjälp via Subutexprogrammet på Noa, narkotika- och alkoholmottagningen. Men vägen dit har varit lång.
Hon provade amfetamin, försökte sluta men hamnade istället i ett heroinmissbruk. Nu är Jenny, 23 år, drogfri sedan ett år tillbaka och hoppfull inför framtiden. Allt tack vare Subutexprogrammet på Noa. FOTO: JANNE FORSBY
Foto:
Hon känner sig starkare än på länge och ser ljust på framtiden. Fler studier och ett arbete där hon kan ha kontakt med människor är drömmen.
Men det har inte alltid känts så. Det var inte länge sedan det enda hon kunde tänka på var att få tag på heroin för att överleva dagen. Alla andra känslor var avstängda och hon har många minnesluckor från den tiden.
- Jag vet inte vad som hade hänt om jag inte hade fått komma med i Subutexprogrammet. Jag har provat att sluta flera gånger förut men inte lyckats, säger hon.
- Men det räcker inte att bara ta Subutex, motivationen måste finnas där och även möjligheten till samtalsterapi, tillägger hon.
<b>Var nyfiken</b>
Det började under gymnasieåren. Hon var nyfiken och tillsammans med en kamrat provade hon amfetamin hemma i småstaden.
- Vi började ta amfetamin i stället för att dricka sprit när vi skulle festa. På gymnasiet jobbade jag mycket extra och tog amfetamin för att orka med både jobb och skola, säger Jenny.
De flesta misstänkte ingenting och hon lyckades gå ut gymnasiet och tog studenten för några år sedan.
- Det kom som en chock för dem jag känner när missbruket blev känt, säger Jenny.
Hon ville ta sig ur det hela och hamnade på ett behandlingshem i Norrköpingstrakten.
- Men det var inget för mig. Jag umgicks med äldre missbrukare och det var när jag kom ut därifrån som jag började ta heroin. De vänner jag hade i Norrköping var missbrukare. En dos heroin var det enda som krävdes för att jag skulle bli fast, säger hon.
<b>Blev hemlös</b>
Hon är bara 23 år men har hunnit vara med om väldigt mycket i sitt liv.
På bara 15 månader gick hon från att ha varit en alldeles normal tonårstjej med bra hemförhållanden till att bli heroinist och i stort sett bostadslös. Flera försök att sluta med drogerna misslyckades.
Vändpunkten kom en dag för nästan ett och ett halvt år sedan när hon blev svårt sjuk. Benet svullnade upp och hon fick mycket hög feber. Hon var mycket nära att få det amputerat.
- Då kände jag verkligen att jag ville bort från heroinet och sökte upp Noa, säger Jenny.
- Det var några månaders kö dit. För att få komma med i programmet måste man dessutom visa upp att man har någonstans att bo, att man har sysselsättning och så vidare. De vill se att man verkligen är motiverad och vill sluta.
I dag har Jenny varit med i snart ett år.
<b>Ställa in dosen</b>
- Först blir man inlagd på sjukhus för att ställa in dosen och man får gå till Noa eller sjukhuset varje dag för att få sin medicinering. Nu när jag har varit med ett tag och skött mig räcker det att jag besöker Noa tre gånger i veckan för att få medicin som räcker för veckan. Men jag är där oftare. Jag går bland annat i samtalsterapi.
Hon är full av hopp inför framtiden och oroar sig inte över att falla tillbaka i missbruket igen.
<b>Stort nätverk</b>
- Jag har ett så stort nätverk runt omkring mig. Och min pojkvän är också med i programmet, säger hon.
Om hon inte hade kommit med i Subutexprogrammet då för ett år sedan tror hon att hon antingen hade varit död eller levt som hemlös missbrukare i Stockholm någonstans i dag.
- Att ha abstinens är fruktansvärt. Man vill bara dö. Att ta heroin är då det enda som gör dig frisk igen. Jag vill aldrig tillbaka till det igen, säger Jenny.
Fotnot: Jenny heter egentligen något annat.
Så jobbar vi med nyheter