Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Beredd att öppna sitt hem för personalens familjer

Norrköpingsföretaget Etendos anställda i Ukraina har spridits över landet, på flykt från ryska bomber. "Om kriget förvärras kommer jag och min make åka ner till polska gränsen och hämta deras barn och fruar", säger Jenny Ohlin Olausson, företagets vd.

Jenny Ohlin Olausson, vd på Etendo, fick följande rapport från en person i Kharkiv på måndagseftermiddagen. "Jag var väldigt rädd idag. De bombade hus i närheten och många civila dog. Många av mina vänner är skadade".

Jenny Ohlin Olausson, vd på Etendo, fick följande rapport från en person i Kharkiv på måndagseftermiddagen. "Jag var väldigt rädd idag. De bombade hus i närheten och många civila dog. Många av mina vänner är skadade".

Foto: TT, Privat

Norrköping2022-02-28 21:00

Etendo, som är ett företag i e-handelsbranschen, har rekryterat systemvetare i Ukraina och har hälften av sina anställda i landets näst största stad Kharkiv, nära gränsen till Ryssland. När vi senast pratade med Jenny Ohlin Olausson hade kriget ännu inte brutit ut men deras anställda hade bilarna fulltankade, beredda på att fly. Nu har det som inte fick hända hänt. Landet är under invasion och flera av de anställda har lämnat staden.

– Sen det här hände i torsdags har vi haft löpande kontakt, sporadiskt, via en digital kanal som vi kan kommunicera på. Vi vet var de flesta befinner sig, men det är väldigt splittrat.

Tre kollegor är kvar i Kharkiv, ständigt beredda på att söka sig till skyddsrummen, medan några direkt satte sig i sina bilar för att ta sig till säkrare platser.

– En del har suttit i bilköer i tre, fyra dygn med små barn i bilarna. Det har varit riktigt hemskt, säger Jenny.

Som arbetsgivare är det här en situation hon aldrig kunnat förutse. 

– För det första är de helt barskrapade allihopa, de äger bara kläderna de har på sig och har lämnat allt. Nu ska jag och min man skänka pengar till dem så att de kan försörja sig nu när de inte kan jobba.

Företagets åtta anställda i Ukraina är alla män, och män mellan 18 och 60 år får inte ta sig ut ur landet eftersom de behövs i armén. Men om situationen förvärras är Jenny beredd att åka till polska gränsen för att ta deras barn och fruar till säkerhet. 

– Det är plan B. Många vill ju inte lämna Ukraina. Men de vet att den dörren är öppen. Vi har en kollega som börjar överväga det nu, och då får vi öppna upp vårt hem. Vi har även vänner som är beredda att ta emot folk. 

För Jenny och hennes man som också jobbar i företaget är det både stressande och jobbigt att följa nyhetsrapporteringen och se förödelsen i Kharkiv. 

– Speciellt på det hotellet när vi alltid brukar bo, där är det värsta krigsskådeplatsen. Det känns helt overkligt. 

Under den här tiden är det personalstyrkan här i Sverige som får steppa upp och dra ett tyngre lass. Men Jenny är inte orolig för att det ska påverka företaget.

– Vi klarar oss alltid.

– I det här läget får man får lägga undan arbetsgivarrollen och ta fram "medmänniskarollen". Det är ändå vänner till oss och kollegor det handlar om.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!