Ett järnvägsmuseum i Norrköping? Kanske tillsammans med spårvagnar?
Det är en dröm som Kjell Karlsson i föreningen Stambanans Vänner har och som han haft länge:
– Vi har försökt få med Norrköpings kommun på de här planerna, men det har gått lite trögt, konstaterar Kjell Karlsson.
På vilket sätt?
– Vår förhoppning har varit i många år, att kommunen köper loss lokstallarna här i Norrköping och att vi sedan kan starta ett järnvägshistoriskt teknikcentrum inklusive ett industrimuseum.
Idén med ett museum är lätt att förstå, men vad skulle ett teknikcentrum innebära?
– Vi skulle vilja starta ett järnvägstekniskt kompetenscentrum och samla kunskap och kompetens om äldre hantverksmetoder och även bygga upp en centralverkstad för tyngre reparation och underhåll av järnvägsmuseala fordon.
– Man kan också tänka sig att anordna kurser och utbildning av reparatörer och även anordna seminarier inom kompetensområdet.
Vad har hänt hittills, när det gäller kommunen?
– Vi har haft både tjänstemän och kommunalråd här på besök i lokstallarna bakom Postterminalen i Norra Promenaden, men sedan har det inte hänt så mycket mer.
– Men vi hoppas fortfarande på att kommunen ska agera och skapa ett teknikcentrum och museum här i Norrköping. Gärna med spårvagnar också, eftersom de är så förknippade med Norrköping och de står idag i ett svårhittat museum inne på spårvagnsområdet vid Stohagsgatan.
– Spårvagnarna skulle i så fall ge museet extra dragningskraft och tillsammans med våra tåg säkerligen bli en fin turistattraktion för Norrköping.
Har ni lite speciella lok och vagnar i samlingarna här i Norrköping?
– Ja, av våra två ånglok, är det ett av dem, B 1367, som var utlånat till Norge under andra världskriget och användes då av nazisterna.
– Sedan kom det tillbaka och användes för museidrift i Kalmar 1980-1988. Därefter köptes det av FMJ i Finspång och renoverades då av Asea Stal och numera finns det i vår ägo här i Norrköping.
Går ångloken att köra med idag?
– Ja, absolut. De är i fint skick med bra ångpannor, så de står redo, när det blir dags att köra dem.
– Sedan har vi en "kiss och bajs-vagn" också. Det vill säga en unik vagn, där det finns vattentoaletter, bara man kopplar på kommunalt vatten.
– Enda delen för dusch med varmt och kallt vatten och wc för kvinnor och andra avdelningen för män. Så den här vagnen kunde vi ha stående inkopplad här, om vi får vårt museum.
Vad har ni mer i samlingarna?
– Angående vagnar har vi även ett så kallat tåghem från Lund, som kan användas som vandrarhem, där turister skulle kunna övernatta. Det drevs av Svenska turistföreningen, men skänktes till oss och nu står det här sedan många år.
– Och just nu bygger vi om en lång före detta andra klass sittvagn till en barvagn, där man ska kunna dricka och äta i framtiden. Något som också skulle passa bra ihop med ett museum.
– När det gäller lok har vi förutom ångloken, fem ellok och ett diesellok, som vi också skulle kunna visa upp i ett museum.
Är tanken också att köra turister?
– Ja, och då vore det bra om vi har ett kortare spår i anslutning till museet, där vi skulle kunna köra ångloken med turister.
När Ostlänken ska byggas genom Norrköping, kan det innebära att anslutningsspåren ut på stora spåret från lokstallet försvinner.
– Ja, den risken finns och det vore förstås bedrövligt, för vi vill ju köra och komma ut på stor spåret ibland, säger Kjell Karlsson. Vi är oroliga, men hoppas att man hittar någon lösning för oss också.