Janina, 85, kräver ersättning för slavarbetet i Nazityskland
NORRKÖPINGJanina Carlsson, 85, från Norrköping kan få ekonomisk ersättning för att hon tvingades jobba som slavarbetare för Nazityskland.- Vi behandlades som djur, eller rent av värre. De slog oss och anklagade oss för att ha fuskat i arbetet, berättar hon.
Janina Carlsson är en av de närmare 900 svenskar som ansökt om pengar för att hon tvingades jobba som slavarbetare för Nazityskland. FOTO: JANNE FORSBY
Foto:
En av de svenskar som ansökt om ersättning är Janina Carlsson från Norrköping, som läste om fonden i Folkbladet för drygt ett år sedan. Ersättningen uppgår som mest till omkring 72.000 kronor.
- Om jag får pengar så ska jag göra i ordning mina tänder. En tysk soldat slog ut dem under kriget. I dag kan jag knappast äta en smörgås, säger Janina. Men jag tror jag får någon ersättning. Jag har alltid en sån otur.
Enligt Veikko Kiljunen från IOM i Helsingfors har hon dock goda möjligheter att få pengar.
- Jag tycker att det låter som ett klart fall och genom Röda koset borde det gå att ta fram bevishandlingar. Jag tror att ungefär 95 procent av de svenskar som ansökt kommer att få ersättning. Det är frågan om så självklara fall, säger Veikko Kiljunen.
I oktober 1939 tvingades den då 22-åriga Janina Stepnianska från sitt hem i Warszawa till koncentrationslägret i Ravensbrück i östra Tyskland. Där tvingades hon jobba som slavarbetare på en ammunitionsfabrik under ständig hunger varje dag, från tidig morgon till sent på natten.
- En del kollapsade. De kunde få ligga döda i en vecka och spred en stank i baracken. Det var fruktansvärt, säger hon. Jag grät så mycket under tiden i lägret. Nu har jag inga tårar kvar.
I varje barack bodde 200 personer, där fanns polacker, ryssar och några fransmän, som alla övervakades av en beväpnad vakt. De saknade bekvämligheter och fick sova på enkla halmbäddar, utan filtar.
Sparkar och slag från soldaterna var vanligt, berättar Janina och visar ett ärr på benet efter en spark med stålhättestövlar.
- En soldat sparkade mig och blodet sprutade. Vi fick ta vad som fanns lite papper och blad och trycka mot såret. Det gör fortfarande ont på vintern när det är kallt, säger hon.
Vid krigsslutet 1945 hämtades Janina av Folke Bernadottes vita bussar och togs till ett flyktingläger i Finspång. Då vägde hon 30 kilo, menstruationen hade upphört och den kom aldrig tillbaka.
Janina valde att stanna i Sverige när hon träffade en svensk man och fick arbete på Svenska Metallverken i Finspång.
- Jag hade ju inget att återvända till. Vad som hände med föräldrarna och mina sex syskon i kriget vet jag inte. De har jag sökt efter i 56 år.
Den tyska fonden bildades år 2000 och heter "Erinnerung, Verantwortung und Zukunft" (ungefär Minne, ansvar och framtid) och ger ekonomisk kompensation till grupper som tvingades till slavarbete eller tvångsarbete i Nazityskland.
International Organization of Migration, IOM, i Helsingfors har fått in 875 ansökningar från Sverige. 75 av dessa har hittills godkänts. I Helsingfors görs en preliminär utreds av alla ansökningar. Därefter går de vidare till IOM i Genève, där beslut om ersättning tas. Hur snabbt ansökan kan behandlas beror på vilka bevishandlingar som finns medsända. Enligt IOM i Helsingfors ska alla ansökningar ha behandlats omkring år 2003.
Följande grupper kan söka ersättning:
? Slavarbetare i koncentrationsläger, kan få en ersättning upp till 15.000 D-mark
? Tvångsarbetare inom industri, kan få maximalt 5.000 D-mark
? Tvångsarbetare inom jordbruk, kan få upp till 2.000 D-mark
? Människor som utsatts för medicinska experiment, kan få upp till 15.000 D-mark
? Föräldrar till barn som dog i slav- eller tvångsarbete, kan få upp till 15.000 D-mark