Jalil tillhör folkgruppen hazarer, en minoritet i Afghanistan som under lång tid förtryckts av talibanerna. Efter talibanregimens fall 2001 ljusnade situationen för folkgruppen, men de utsätts fortfarande för kidnappningar, våld och förföljelse. Därför flydde hela Jalils familj 2014, men det var bara Jalil som tog sig hela vägen till Sverige. Han kom som ensamkommande flykting 2015 och bodde de första åren i Söderköping. Förra sommaren flyttade han till Norrköping där han nu går tredje året på livsmedelstekniska programmet. Även om allt ser bra ut på ytan, lever Jalil med en ständig saknad efter sin familj, vänner och den kultur han är van vid. Hans dröm om att återvända till Afghanistan släcktes brutalt när talibanerna i söndags tog över makten i landet.
– Det känns som om helvetet kommer och folk äts upp av rädsla. Det jag sörjer mest är att det land som fanns, det finns inte längre. Det finns ingen återvändo, säger han.
Jalil kommer från provinsen Jaghori som ligger sydväst om Kabul. När talibanerna inledde sin offensiv, som skedde parallellt med att USA och de allierade börjat dra tillbaka sina sista soldater ur landet, försökte folket till en början göra motstånd. De stred för sina flickor och ogifta kvinnor, som de var rädda skulle hamna i talibanernas våld vid ett maktövertagande.
– Men när Kabul föll så lämnade de sina vapen. Folk blev förvirrade och visste inte vad som skulle hända.
– Det gick så lätt för dem, säger Jalil och sänker blicken.
I söndags, när bilder av hur talibanerna intog Kabul kablades ut i tv, var Jalil förkrossad. Han visste att hans familj flytt från hemmet och när han ringde dem fick han inget svar.
– Jag skulle gå iväg och jobba och försökte hålla mig från att inte gråta, men det gick inte. Jag tänkte på att alla där levt i en dröm om frihet, men när de är oförberedda och hoppas på fred så händer det här. Alla minns 90-talet när talibanerna hade makten, hur hemskt det var för alla. Det är en mycket stark rädsla man känner då, säger Jalil.
Under talibanstyret var musik förbjudet och offentliga avrättningar utfördes i form av stening, piskning och hängning. Kvinnor fick inte arbeta och flickor fick inte gå i skolan. Jalil är för ung för att minnas det här, men han har växt upp med historien.
– Barn och unga här som kollar på skräckfilm kanske är rädda för ett monster. För mig var skräcken talibaner, jag såg dem som ett monster som äter upp vår glädje.
Och förtrycket fortsatte mot hans folk även efter att talibanstyret fallit.
– En familj med en liten flicka greps och talibanerna skar av hennes hals. Den flickan är fortfarande känd i sociala medier.
Vad tror du kommer hända nu?
– Det är en svår fråga. Alla är i chock. Men alla har ett minne av hur det har varit, och tror det kommer att hända samma grej. Kvinnor börjar hålla sig hemma och frisörer har börjat ta ner bilder på kvinnor i sina skyltfönster.
– Det känns som om de är i ett fängelse nu och talibanerna kan göra vad de vill.
Jalil är duktig på att måla och har ställt ut sina tavlor i Söderköping några gånger och målat ett av elskåpen längs konstpromenaden. Han säger att han inte är så bra på att prata känslor, och att han hellre uttrycker sig i bilder.
– Det enda jag kan göra är att måla min sorg, säger han.