"Jag trodde inte jag kunde leva utan alkohol"
I Ätta Är förde hon dagligen en egen kamp mot alkoholen. Men det gick inte att sluta pÄ egen hand. För Monica blev anonyma alkoholister rÀddningen.
Monica frÄn Norrköping Àr idag nykter efter flera Ärs alkoholmissbruk. Det hade inte gÄtt utan hjÀlpen frÄn anonyma alkoholister. FOTO: NICLAS SANDBERG
Foto:
Hennes kompisar som var med och festade slutade att dricka nÀr de kÀnde att de hade fÄtt nog. SjÀlv kunde hon inte sluta förrÀn all alkohol hon hade med sig var slut. SÄ var det frÄn första gÄngen hon drack.
- I dag kan jag se att jag drack pÄ ett alkoholistiskt sÀtt, sÀger Monica. Jag drack tills flaskan tog slut.
Kunde inte sluta sjÀlv
Hon bodde med sin man och sina tre barn i Linköping. Monica och hennes man drack pÄ helgerna och drack alltid ur allt de köpt. Sedan började de dricka Àven under veckorna. Drickandet ökade och fortsatte under en lÄng tid.
- Ju mer jag drack ju sÀmre mÄdde jag, sÀger hon. DÄ ville jag dricka mer för att döva smÀrtan.
1988 mÄdde Monica sÄ dÄligt att hon insÄg att hon mÄste sluta dricka. Men hon ville sluta pÄ egen hand, och hon ville lÀra sig att dricka normalt. Efter Ätta Är var hon fortfarande inte fri frÄn sitt missbruk.
- Jag trodde inte jag kunde sluta, sÀger hon. Jag trodde inte jag kunde leva utan alkohol. Det var min önskan att jag skulle dö.
Hon förstod att hon var tvungen att bli fri frÄn alkoholen. Men hon kunde inte sluta pÄ egen hand.
- Jag kunde se hur det skulle bli för mig. Jag sÄg mina barn och att jag skulle förlora kontakten med dem, att jag skulle bli av med mitt arbete och med min bostad och sitta pÄ TrÀdgÄrdstorget. Det var jag rÀdd för.
1996 kom hon i kontakt med anonyma alkoholister. Det blev vÀndningen i Monicas liv.
- Det var som att komma hem, sÀger hon. Det Àr min livlina.
I anonyma alkoholister fann hon den hjÀlp och fick det stöd hon behövde för att sluta dricka. Hon trÀffade mÄnga andra kvinnor som hade samma erfarenheter som hon.
Kampen fortsÀtter
Idag Àr hon i 50-ÄrsÄldern. Hon har flyttat till Norrköping och arbetar hÀr.
Hon Àr nykter men fortfarande alkoholist. Alkoholismen Àr nÄgot som man inte blir fri ifrÄn, sÀger hon.
Hon har berÀttat för vÀnner och bekanta att hon inte kan dricka. PÄ det sÀttet har hon försökt att tÀppa till eventuella retrÀttvÀgar för sig sjÀlv som skulle kunna leda in i alkoholmissbruket igen.
- Jag tar det hÀr dag för dag med min nykterhet, sÀger hon. Jag kÀnner mig inte sÀker.
Hon sÀger att det bÀsta med att bli nykter Àr de smÄ sakerna. Till exempel att alltid kunna betala sina rÀkningar i tid och att alltid, nÀr som helst pÄ dygnet, kunna hoppa in i bilen och köra ivÀg. Att kunna hÀmta och skjutsa folk.
- Idag lever jag ett liv med kvalitet, med livskvalitet, sÀger hon. Jag kÀnner en tacksamhet för det jag har idag.
"Kan aldrig ta ett glas"
Hon fortsÀtter att gÄ pÄ anonyma alkoholisters möten. Det gör att hon kommer ihÄg hur det var nÀr hon drack.
- Det gÀller att aldrig glömma bort vem jag Àr, sÀger hon. För jag kan aldrig ta det dÀr glaset. Ett glas Àr för mycket, tusen Àr för lite.
FOTNOT: Monica heter egentligen nÄgot helt annat.
SĂ„ jobbar vi med nyheter