"Jag trodde inte jag kunde leva utan alkohol"
I åtta år förde hon dagligen en egen kamp mot alkoholen. Men det gick inte att sluta på egen hand. För Monica blev anonyma alkoholister räddningen.
Monica från Norrköping är idag nykter efter flera års alkoholmissbruk. Det hade inte gått utan hjälpen från anonyma alkoholister. FOTO: NICLAS SANDBERG
Foto:
Hennes kompisar som var med och festade slutade att dricka när de kände att de hade fått nog. Själv kunde hon inte sluta förrän all alkohol hon hade med sig var slut. Så var det från första gången hon drack.
- I dag kan jag se att jag drack på ett alkoholistiskt sätt, säger Monica. Jag drack tills flaskan tog slut.
Kunde inte sluta själv
Hon bodde med sin man och sina tre barn i Linköping. Monica och hennes man drack på helgerna och drack alltid ur allt de köpt. Sedan började de dricka även under veckorna. Drickandet ökade och fortsatte under en lång tid.
- Ju mer jag drack ju sämre mådde jag, säger hon. Då ville jag dricka mer för att döva smärtan.
1988 mådde Monica så dåligt att hon insåg att hon måste sluta dricka. Men hon ville sluta på egen hand, och hon ville lära sig att dricka normalt. Efter åtta år var hon fortfarande inte fri från sitt missbruk.
- Jag trodde inte jag kunde sluta, säger hon. Jag trodde inte jag kunde leva utan alkohol. Det var min önskan att jag skulle dö.
Hon förstod att hon var tvungen att bli fri från alkoholen. Men hon kunde inte sluta på egen hand.
- Jag kunde se hur det skulle bli för mig. Jag såg mina barn och att jag skulle förlora kontakten med dem, att jag skulle bli av med mitt arbete och med min bostad och sitta på Trädgårdstorget. Det var jag rädd för.
1996 kom hon i kontakt med anonyma alkoholister. Det blev vändningen i Monicas liv.
- Det var som att komma hem, säger hon. Det är min livlina.
I anonyma alkoholister fann hon den hjälp och fick det stöd hon behövde för att sluta dricka. Hon träffade många andra kvinnor som hade samma erfarenheter som hon.
Kampen fortsätter
Idag är hon i 50-årsåldern. Hon har flyttat till Norrköping och arbetar här.
Hon är nykter men fortfarande alkoholist. Alkoholismen är något som man inte blir fri ifrån, säger hon.
Hon har berättat för vänner och bekanta att hon inte kan dricka. På det sättet har hon försökt att täppa till eventuella reträttvägar för sig själv som skulle kunna leda in i alkoholmissbruket igen.
- Jag tar det här dag för dag med min nykterhet, säger hon. Jag känner mig inte säker.
Hon säger att det bästa med att bli nykter är de små sakerna. Till exempel att alltid kunna betala sina räkningar i tid och att alltid, när som helst på dygnet, kunna hoppa in i bilen och köra iväg. Att kunna hämta och skjutsa folk.
- Idag lever jag ett liv med kvalitet, med livskvalitet, säger hon. Jag känner en tacksamhet för det jag har idag.
"Kan aldrig ta ett glas"
Hon fortsätter att gå på anonyma alkoholisters möten. Det gör att hon kommer ihåg hur det var när hon drack.
- Det gäller att aldrig glömma bort vem jag är, säger hon. För jag kan aldrig ta det där glaset. Ett glas är för mycket, tusen är för lite.
FOTNOT: Monica heter egentligen något helt annat.
Så jobbar vi med nyheter