Och när det första offret, en man i 25-årsålder berättar om sin upplevelse den där ödesdigra dagen, är det inte bara han som inte kan hålla tillbaka tårarna.
– Jag satt på en bänk vid Söder Tull, jag hade varit på gymmet och efter det köpt en sallad som jag satt och åt samtidigt som jag lyssnade på musik i lurarna. Då känner jag ett slag i ryggen, vänder mig om och ser en man med kniv.
Han förstår att han blivit knivskuren och ropar på hjälp, han tar sig stapplande över gatan ber en kvinna ringa 112 när han får syn på en polisbil.
Han får hjälp av polisen som lägger honom på mage för att se skadan, mannen märker att det kommer mycket blod, men förstår ändå inte riktigt vad som hänt och varför.
I ambulansen frågar han om han kommer att överleva och får till svar att man inte vet, men hoppas och att han måste kämpa.
– Jag får värsta ångesten och paniken och det sista jag tänker innan jag svimmar är om det är så här mina sista minuter i livet ska sluta.
När den svårt skadade 21-åriga kvinnan berättar sin version, sitter den åtalade i ett annat rum och lyssnar. Och det är en hjärtskärande berättelse.
Också hon lyssnar på musik i lurar, samtidigt som hon messar en vän när hon känner att någon stöter till henne. Sekunderna efteråt ser hon en man med kniv en bit bort och förstår att hon skurits.
– Det är blod överallt, mina vita skor är röda som om jag gått genom färg, hjärtat slog extremt hårt och varje gång det pumpade hördes ett konstigt ljud.
Hon lyckades be en kvinna ringa 112 och föräldrarna, hon fick tag i pappan. Hon får hjälp av en man att trycka mot såret i halsen där det pumpar ut blod.
– Jag är skuren i halsen och blodet forsar ut, jag förstår att sannolikheten att jag inte kommer att överleva är stor.
Ingen vill svara på om hon kommer att dö. Inte ens efter röntgen på Vrinnevisjukhuset när man inser att man inte har kompetensen att operera hennes skador där utan att hon måste till Karolinska i Solna, vill någon berätta för henne hur allvarligt skadad hon är.
– Ska jag dö frågade jag flera gånger och när man inte får ett nej, då antar man det värsta.
Den kvinna i 40-årsåldern som blev det tredje offret har tidigare förhörts och det spelades upp inför rätten. Hon överrumplades liksom de andra, men hade tur att inte få några fysiska allvarliga skador.
Den åtalade 24-åringen återkommer gång på gång till att han inte tänkte något alls när han väl börjat hugga.
– Innan tänkte jag på Olof Palme, på Breivik och på massaker.
Det är uppenbart att han mår och har mått mycket dåligt psykiskt. Efter att han sökt hjälp på psykakuten där han sagt till läkaren att han var farlig för andra, men inte fick hjälp, började tankarna ta fart.
– Jag tänkte tankar som jag förstått är helt galna, men jag kan inte förklara vad jag tänkte när jag väl började hugga för då tänkte jag ingenting.
Han förnekar att dåden skulle ha rasistiska motiv, men berättar osammanhängande om röster han hört som uppmanat honom att göra något, röster som också sagt honom att allt är en plan av en högre makt.