"Jag orkade inte längre"

Jimmy Lenefjäll var som han själv utrycker det jäkligt kriminell och lärde sig hur man tjänade pengar på det. Och med kriminaliteten följde drogerna. Han pratar inte gärna om sitt gamla liv. Mycket på grund av att han inte vill lämna ut sina gamla vänner.

- Det svåraste har varit att bryta umgänget med dem. Men jag ställer självklart upp och hjälper till om de också vill hoppa av, säger han.

Vändningen kom i juli förra året, när Jimmy Lenefjäll var anhållen och häktad i tre månader, misstänkt för försök till utpressning, rån, misshandel och bedrägeri.

- Jag kände att jag inte orkade längre. Jag var mentalt slut av ett kraftigt tablettmissbruk.

I tre månader hade han festat konstant.

- Jag var så förvirrad och hade ingen aning om vad som hade hänt under den här tiden. Jag visste att jag hade gjort mig osams med folk och att jag hade förstört hela mitt liv, förlorat familj och tjej. Det var en sådan misär.

I häktet fann han ett lugn och insåg att det inte fungerar att hålla på som han gjort.

- Kris, Kriminellas revasch i samhället, som jag tidigare haft kontakt med 2006, tog kontakt med mig. Det är tack vare dem jag är här idag.

Istället för fängelse fick han kontraktsvård och hamnade på ett behandlingshem i Älvsjö. Där kom han i kontakt med Kris i Stockholm och har under sin tid startat den ideella föreningen Unga Kris 08 där han nu är ordförande.

Nu hjälper han andra unga att ta sig ur kriminaliteten. Men Jimmy Lenefjäll har mer planer än så.

- Det är så mycket grejer jag har fått upp ögonen för som jag inte hade en aning om.

Han nämner till exempel att han kommit underfund med hur samhället fungerar, hur man kan förändra. Och det fascinerar honom.

När Folkbladet träffar honom är han på väg att skriva in sig som medlem hos Moderaterna i Norrköping.

- Jag tror på deras ideologi och har förhoppningsvis något att tillföra politiken.

Lenefjälls första mission är att få bukt med utanförskapet i Norrköping.

- Jag tror att mitt utanförskap började när jag inte fick vara med i klassrummet, på mellanstadiet. Jag ansågs empatilös och jobbig. Hade jag träffat mig själv idag hade jag vetat vad den här killen hade behövt. Kärlek!

Efter en stund kommer han på att utanförskapet började redan på dagis, när han inte fick vara med de andra barnen efter att ha gjort karatesparkar på dem.

- Mitt problem har varit att jag har känt mig missförstådd. Samtidigt har jag alltid haft vuxna som brytt sig om mig. Och jag var rätt bra i skolan, hade lätt för mig. Varför det blev som det blev vet jag faktiskt inte.

Han är väl medveten om att allt har gått extremt fort. Han har bara varit fri från sitt straff sedan den 14 september. Men att han skulle återfalla i kriminalitet, som så många gör, finns inte.

- Jag är så trött på den där skiten och har inget på den sidan att göra längre.