Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

"Jag kände ett stort obehag"

Svensken Fredrik Sträng klarade sig och är en av dem som hjälpt till under räddningsinsatsen efter klättringsolyckan på berget K2 i norra Pakistan i helgen. Klättraren Johan Frankelius från Norrköping har stått på Mount Everests topp tillsammans med honom.  - Jag kände ett stort obehag när jag fick höra vad som hade hänt, berättar han.

Foto: EVEREST-K2 CNR PRESS OFFICE

NORRKÖPING2008-08-04 03:00
Mikael Mjörnberg
Johan Frankelius, som växte upp i Norrköping, har bland annat bestigit Mount Everest två gånger och vet väldigt väl hur förhållandena är på ett berg av K2:s kaliber. Det är ingen barnlek. - Händer det någonting som gör att man måste vara kvar en längre tid än vad man planerat blir det problem med den höga höjden och den tunna luften. Då är frågan hur mycket de som fastnat pallar och hänger på vilka resurser räddningsinsatsen har, berättar han. - Hur förberedd man än är handlar sådan här klättring ändå om en chanstagning i slutändan. Fler bekanta
En av klättrarna som befann sig nära toppen när raset vid isväggen Bottleneck Couloir inträffade var Fredrik Sträng, en vän som Johan klättrat med vid tidigare tillfälle. - Jag kände ett stort obehag när jag hörde om olyckan, berättar Frankelius. - Jag och Fredrik klättrade på Mount Everest samtidigt. Vi var på toppen tillsammans i ungefär en halvtimme. De bilder som finns därifrån på mig har han tagit och vice versa. Med i en av expeditionerna som försökte bestiga K2 i fredags finns också en amerikan som Johan är bekant med. - Men jag har fått intrycket att ingen i just det teamet var ovanför platsen där klättrare blivit avskurna. Döda kroppar på vägen
En liknande olycka inträffade på en av Johans expeditioner längs Mount Everest 2005. - En kille ramlade ner i en isspricka. Det är en väldig skillnad när man hör talas om en dödsolycka och när någon i ens eget team förolyckas, det blir så mycket mer verkligt. Spåren efter misslyckade expeditioner syns ofrånkomligt på så här höga berg. - Jag passerade själv sex sju döda kroppar på vägen upp längst Mount Everests norra sida 2006, berättar Johan. - Att plocka ner kroppar kräver mycket resurser och en stor kraftansamling. Ibland görs det men man får ställa det i relation till vad som är rimligt. Inte över än
Dödssiffran så här långt sägs vara elva på K2, men Johan tycker att man ska vara försiktig innan man uttalar sig om något sådant. - Man ska vara försiktig med att gå ut med antalet döda. Jag vet hur det brukar kunna vara, det är saknade som tros vara omkomna men som sen dyker upp. Det är för tidigt att få fram en siffra, det kan hända mirakel. - Det här är verkligen inte över än. Dödsdramat på K 2, som kallas för världens farligaste berg, började på fredagen när ett stort antal klättrare hade samlats på drygt 7 000 meters höjd. De väntade på bra förutsättningar för sista etappen upp mot toppen. - Det tragiska är att det inte hade behövt ske. De här bergen lockar alltfler oerfarna, säger Fredrik Sträng till TT.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping