För ett år flyttade hon med sin pojkvän, som kommer från Nya Zeeland, till Christchurch med ungefär 400 000 invånare. Efter en termins språkstudier vid Canterbury universitet började hon istället jobba på ett café i Christchurch.
Tidigare skalv
Det var där hon befann sig när det började skaka.
- Det var mitt i lunchruschen så caféet näst intill fullt när det började skaka. Det märktes på en gång att det var ett rejält skalv. Vi försökte hålla oss fast i det som var närmast. Jag höll mig fast i en bänk, jag kommer inte riktigt ihåg allting som hände.
Camilla fortsätter:
- Det var kaos. En del började skrika, andra sprang ut och det rasade ner grejer på golvet. När det började flyga tallrikar, stekpannor och grejer i golvet så tänkte man; shit, det här är inget kul.
Camilla var även med om det mindre skalv som drabbade regionen i september 2010.
- Det har varit små efterskalv hela tiden. Men nu kände vi direkt att det var ett större skalv. Det kom väldigt snabbt.
Vad tänkte du när det började skaka?
- Man hinner inte tänka så jättemycket. Jag blev fruktansvärt rädd, har aldrig varit så rädd tidigare i mitt liv. Skalvet var våldsamt, det rörde sig väldigt mycket fram och tillbaka.
Hur länge pågick skalvet?
- 20-30 sekunder kanske, men det är jättesvårt att uppskatta. Men jag upplevde det som fruktansvärt långt.
Betongen sprack
Den del där Camilla bor och jobbar har inte drabbats hårdast.
- Vi har sett en del skorstenar och staket som har åkte ner och några sprickor i betongen. Vi bor ungefär fem kilometer ifrån de områden som har drabbats värst.
Har du kunnat följa medias bevakning av skalvet?
- Vi fick tillbaka strömmen först vid åttatiden, men vi har följt radions rapporteringar om skalvet.