Val 2002: De kommer från Iran, Syrien och Chile

Georgette Melki är syrianska; kom till Sverige från Libanon 1985, dock uppväxt i Syrien. Soghra Bahmani kom hit från Iran 1986. Ricardo Olivares anlände från Chile 1987.
Vi pratar om invandrarna och den svenska politiken, och börjar då med deras egen väg in i det svenska samhället.
- När jag kom hit 1987, säger Ricardo, då började jag jobba efter bara en vecka. På Teno.
- Då sa jag att jag kan ju inte språket. Det lär du dig, sa de. Och det gjorde jag också, på jobbet. I och med att jag hade jobb var jag jämställd med mina kamrater, och då kände jag att jag ville lära mig svenska ordentligt. Så jag har också läst Svenska som andraspråk på Komvux.
- Jag har inte haft något svårt med integrationen. Det var inte så svårt att bli delaktig i det svenska samhället, säger Ricardo.
1992 gick han med i vänsterpartiet. I dag är han, efter 15 år i landet, redan en riktig politisk mångsysslare. Ledamot av både kommunfullmäktige och landstinget, samtidigt också 1:e vice ordförande i södra kommundelsnämnden.

Hade läst språk
Georgette Melki hade lärarutbildning, när hon kom till Sverige. Förutom syrianska och arabiska behärskade hon engelska, hon hade läst språk. Det underlättade för henne att lära svenska.
- Språket, det är nyckeln, säger hon.
Hon läste Svenska för invandrare på Komvux. Hon jobbade intensivt med svenskan, och hade också all motivation i världen för det:
- Jag kände att jag måste lära mig allt i samhället för att kunna vara till stöd för mina barn, som då var små. Har man bestämt sig för att satsa, då lyckas man också. Jag blev aktiv på dagis och i skolan.
- 1988 gick jag med i socialdemokraterna.
- Sedan var det ju mycket viktigt för mig att jag fick arbete, som hemspråkslärare. Man utvecklas enormt på det.
- Men mycket hänger ju på en själv. Vilka visioner och ambitioner man har, säger Georgette.
Så småningom blev även hon ledamot i södra kommundelsnämnden. Medan Soghra Bahmani idag är socialdemokratisk ordförande i gymnasienämnden och ledamot av kommunfullmäktige. Soghra, som lämnade Iran 1986 bland annat just för att hon där inte fick ägna sig åt politik.

Lugnt i Överum
Den gången kom hon och maken på flyktingförläggning i lilla Överum, där det var så oändligt fredligt och skönt. På eget bevåg hoppade Soghra in i en svenskagrupp, som egentligen var över hennes nivå. Men snart var hon ikapp.
- En kritik jag har är att myndigheterna inte är tydliga om, vilket arbete som krävs för att man ska kunna lära sig använda språket som ett medel. Det är väldigt mycket upp till ens eget ansvar.
- Det fanns ju folk på kursen som satt där sina två-tre timmar om dagen och sedan lämnade kvar allt materialet, när de gick. Men jag satt till ett-två på natten och läste, tittade i lexikon, tog ut ord. Det gjorde jag under två års tid.
Om och om igen kommer de in på, hur oändligt viktigt det är med jobb. För Ricardo blev Teno själva läroanstalten i svenska språket. De betonar att man kan inte bara plugga, man måste också lära sig svenskan som den pratas. På jobbet, på fikarasterna, där människor möts.

Jobb avgörande
Just att få jobb är ju också avgörande på många andra sätt:
- De senaste åren har jag, säger Georgette, träffat många både kvinnor och män som fått jobb. Och vilket lyft det då varit för dem, om det så varit ett städjobb! Plötsligt ökar deras intresse för samhället, man börjar kunna prata politik med dem.
Den svenska integrationspolitiken har sina klara brister, det är våra tre samtalspartners ense om.
- Det startas en massa integrationsprojekt med statliga pengar. Och så anställer man fem-sex personer, där inte en enda är invandrare. Jag och många andra invandrare är jättetrötta på det här, säger Ricardo.
- Det ger alibi för en massa utbildningsföretag och byråkrati, som försörjer sig på invandrarfrågan. Men invandrarna själva får aldrig chansen att komma in. Varför ger man inte andra invandrare anställning här i stället?
- Det är ett allvarligt systemfel, säger Soghra Bahmani. Alltid är det svenskar, som styr de här projekten. Det här är ett jättebra projekt som vi har ordnat för dig, säger de, här kan du vara deltagare...

Satsa direkt
- Ta i stället alla de här miljonerna, säger Ricardo, och ge möjlighet för invandrare att komma in i till exempel kommunen och jobba. Satsa direkt, som på det här projektet med mångfald i vården som är mycket bra. Det ger praktik, utbildning, jobb...
- Visst finns det invandrare i Navestad som inte klarar språket. Men varför kommer man då inte med några miljoner och säger att nu ska vi satsa, ge er mer av svenska språket, mer praktik, mer jobb?
Systemfel finns det fler av. Att såpass många invandrare lever på socialbidrag (men glöm nu inte, att en väldans massa infödda svenskar också gör det) har med andra systemfel att göra. Där då en del av felet, givetvis, är bristen på jobb. Men det finns mer att säga i frågan:
- Visst, vi som kommer hit gör det ju från samhällen där medborgarna inte bjuds på något alls, säger Soghra. Från våra länder är vi helt vana vid att försörja oss själva. Men vad händer då med oss, när vi kommer hit till Sverige och i stället börjar tycka, att någon annan ska ordna allt för oss?
- Det är systemet som gör på det här sättet. Alla dörrar stängs, du ska inte tro på dig själv. Hela tiden säger de, i alla sammanhang, att det finns något annat som är mycket bättre för dig. Och när du då, tydligen, inte har något att ge det här samhället... ja, då är det väl bättre att bara ta emot. Det är ett systemfel.
Här är alltså tre invandrare, fullt upp engagerade i den svenska politiken, som så gärna skulle vilja få med sig fler av sina landsmän. Men varför tycks då intresset och valdeltagandet så lågt bland många invandrare?
Egentligen, säger Soghra, är det konstigt att inte fler invandrare deltar i politiken.
- Många av oss har ju kommit till Sverige just av politiska skäl. Så det här stämmer inte riktigt. Här måste det också vara något i systemet, som sätter stopp.
- Inom mitt parti, socialdemokraterna, har vi varit dåliga på att skapa möjligheter för alla att känna sig som hemma. Vi som kommer fram måste vara väldigt envisa. Vi måste stå ut med väldigt mycket, för att få den här plattformen.
Ricardo påpekar, att det inte bara är invandrare som systemet sätter spärrar för.
- Det är samma sak för ungdomar. Strukturen tillåter dig inte att vara som du är, om du ska komma in i organisationen. När man pratar integration får man aldrig glömma, att om jag ska kunna komma in och få den här platsen, då måste du avstå lite av din makt.

Mångfald prydnad
- Idag är mångfalden ofta som lite av en prydnadsgrej, säger Soghra. Som en tårta som redan är klar, men där då i alla fall det översta lagret ska få bli lite blandat. Men själva ingredienserna ska man inte ändra, utan bara utanpå. Det kommer inte att fungera, vi invandrare måste få komma med också i ingredienserna.
Men även om mycket i integrationspolitiken inte fungerar som det borde så vänder sig alla tre mot påståendena om att den skulle ha helt misslyckats. Det blir som en förolämpning mot dem själva, liksom mot en massa andra invandrare.
- Mitt intryck är faktiskt att det är lättare för invandrare att ta sig in i arbetslivet i Sverige än i många andra länder, säger Georgette. Jag har matte och NO från hemlandet, och jag blev uppmuntrad av kolleger att börja undervisa i de ämnena.
- Idag märker man, att många börjar öppna sig. Det händer mycket positivt nu just när det gäller integrationsfrågor. Jag ser dagligen att människor blir mer förstående. Även om det i praktiken inte alltid blir exakt som man säger så händer det mycket positivt.
- Sverige är ett nytt land när det gäller invandrarfrågor. Man har provat olika metoder, en del har inte fungerat så bra. Men det är på rätt väg.
- Det har blivit ett bättre klimat i Sverige på senare år, säger Ricardo.
- Som invandrare känner man sig trygg i Norrköping.

Information till våra läsare

<I>Val 2002:</I> De kommer från Iran, Syrien och Chile