<I>Skärblacka runt:</I> Det började i mellanstadiet ? och än håller Kalle Baah
SKÄRBLACKADet började i mellanstadiet. Namnet kom före musiken och popen kom före reggaen. Musiken har ljudit sådär en 25 år nu. Två skivor ska snart släppas.Kalle Baah, syndabocken från Sågvägen, blev ett slitstarkt band med en publik i alla åldrar.Torghandeln i Skärblacka går förstås i påskens tecken.
Påskgumman Marianne Karlsson med sina handgjorda påskkärringar. FOTO: TITTI OLOVSSON
Foto:
- När vi gick i femman bildade vi ett popband tillsammans med Jocke Salinder och Mats Nilsson, berättar Janne.
Grabbarna döpte bandet till Rockuz - för det var häftigt med ett zäta. Namn och egna sångtexter kom först. Sen började de spela också.
- Jag gick en trumkurs, Jocke gick en baskurs och Pelle lärde sig spela gitarr av sin brorsa.
<b>Bob Marley</b>
Bandet spelade i källare och i Mosstorpsskolans musiksal när de fick chansen. Ibland spelade de med skolans jazzband, ett sätt att få spelrutin. Orgelspelande Lars Möllgård tillkom. Han är fortfarande i hög grand tillhörig Kalle Baah, numera som ljudtekniker.
1978 köpte Janne en skiva med Bob Marley. Det skulle leda till stora förändringar för bandet.
- Jag hade hört en låt på Radio Luxemburg som jag gillade.. När jag såg skivan köpte jag den. Ingen av oss visste vad reggae var.
Märkligt, men bra tycket bandet om denna nya musikstil, som snart ersatte den tidigare musiken, som Janne beskriver som en blandning av Six pistols och Noise.
Snart var det också dags för ett nytt namn. Ursprunget till namnet Kalle Baah är höljt i visst dunkel.
<b>Syndabock</b>
- Kalle Baah var en påhittad syndabock, som troligen bodde på Sågvägen nånstans. Det lär vara någons mamma som döpte honom, men vi vet inte vem.
Att hålla reda på vilka medlemmar som började i bandet under vilket år, och vem som ersatte vem, är omöjligt. Janne nämner Ricky Johansson, Pelles bror, Sverker Ydén, Anders Quicker, Mika Selander med flera.
Perioden 1980-85 spelade hade Kalle Baah sin kvantitativa höjdpunkt.
- Vi hade ungefär 70 spelningar per år. Det är mycket när man är en glad amatör. Vi spelade på olika ställen, från daghem till Hultsfredsfestivalen.
<b>Första skivan</b>
1985 kom första skivan, LP:n Backa Rasta. Om 80-talet var den energinmässiga höjdpunkten i Kalle Baahs levnad, så är den publikmässigt och kvalitetsmässigt bästa tiden just nu, tycker Janne.
För åtta år sedan åkte bandet till Jamaica - ett äventyr i sig.
- Tanken var inte att åka dit och spela in världens bästa skiva. Men att till Jamaica var ett av mina mål och spela in en skiva ett annat. Varför inte kombinera de två?
<b>Snart dags igen</b>
Resan varde en månad och bestod av fem dagars semester, resten var spelningar och inspelningar. Resultatet blev cd:n Soon come. Före det släppte bandet Natural 1992. Och nu är det snart dags igen. men den här gången blir det två skivor, en med engelska låtar och en med svenska.
- Vi har inte gett ut en skiva på sju år och så ska vi göra två på en gång, det är kanske att ta sig vatten över huvudet, säger Janne och skrattar.
Men en del av bandet ville göra en svensk cd, den andar en engelsk. Och varför välja, när man kan göra allt?
<b>Publiken</b>
Kalle Baah lever och frodas alltså. Kanske fyller han 25 i år. Riktigt säkert är det inte. Det kan vara 23 också. Eller kanske 26. Så något jubileum är det inte, med skivan. Och exakt när den kommer är osäkert.
Men att bandet spelar vidare, råder det ingen tvekan om. Den där stora framgångsdrömmen med Europapubliken för sina fötter, den är passerad. Här handlar det om killar i 40-årsåldern med jobb och familjer, som spelar för att det är kul och tar spelningar en gång i månaden.
- Det finns två saker som håller bandet vid liv. Att vi trivs med varandra, och att vår publik blir större och större.
Torghandeln i Skärblacka centrum präglades av den kommande helgen.
Påskris, påskkärringar och påskliljor fanns till salu. Glad påsk!
Så jobbar vi med nyheter