Anette Aspegren-Güldorff berättar att hon har blivit mer harmonisk sedan hon började köra bussen Ekoturen som även går under namnet Norrköpings kommuns rullande naturskola.
– Det är det bästa jobb man kan ha, säger hon och förklarar att hon tidigare var tvungen att packa och fixa för att ge sig ut i naturen efter att hon kom hem från jobbet.
I torsdags bar det iväg till Norrköpings Frisksportklubbs lägerplats vid sjön Vekmangeln. Med sig i bussen hade hon två skolklasser från Matteusskolan som skulle få känna på vinterns iskalla vatten för att lära sig hur man tar sig upp ur en vak. Innan det är dags för eleverna att bege sig ner till sjön berättar Anette Aspegren-Güldorff om vinterekologi, om hur djur, växter och människor klarar sig på vintern. Hon håller också en genomgång om allemansrätten.
– Jag pratar alltid om allemansrätten. Många barn är ju aldrig ute i naturen, så jag tycker att det är ett väldigt viktigt jobb jag gör.
Efter korvgrillning där läraren Nicolas och eleven Nataly stod för grillandet och serverandet håller Anette en genomgång i isvett. Hon poängterar framförallt två saker, nämligen att man aldrig ska gå ut på isen utan isdubbar och att inte vara ensam.
– Man ska alltid ha en kompis med sig om man ger sig ut på isen. För att veta om isen är säker så ska man slå hårt med en ispik i isen tre gånger. Om det inte kommer upp vatten, då håller isen att gå på.
Anette passar även på att förhöra barnen om vad allemansrätten innebär.
– Att vi får vara här, fast det inte är vår mark, säger en kille.
– Ja, och helt gratis, säger Anette.
Just när de ska gå genom skogen ner till sjön frågar en tjej om det inte finns en massa bakterier här.
– De där banden där du lägger händerna när du åker rulltrappa - där finns det bakterier. Nu är vi i skogen, säger Anette och skrattar.
Väl nere vid bryggan får tjejerna börja. En och en leds de ut, väl förankrade i en säkerhetslina. Anette förklarar att om man hamnar i vattnet efter att isen brustit ska man alltid vända sig om och ta sig upp åt det håll man kom ifrån, eftersom man vet att isen höll där. Först ut är Pamela. Hon tycker det är så kallt att hon glömmer bort både att tillkalla hjälp genom att blåsa i visselpipan och att använda isdubbarna. Snabbt och smidigt tar hon sig istället upp med sina bara händer, för att sedan rusa mot den värmande bastun.