Inte nog för Försäkringskassan

Försäkringskassan hänvisar till, att möjligheten till tidsbegränsad sjukersättning försvann, när lagen ändrades den 1 juli 2008.

Ska man numera få sjukersättning måste arbetsförmågan vara nedsatt för all överskådlig framtid, och det då i relation till alla förvärvsarbeten på hela arbetsmarknaden.

I det här fallet kan det då. enligt försäkringskassan, inte uteslutas att kvinnan framöver skulle kunna tänkas klara något "lättare, mer särskilt anpassat arbete".

Kvinnan, som är i 50-årsåldern och som vi här kallar Ellen, hade helt sjukbidrag och hel (tidsbegränsad) sjukersättning från oktober 2002 till juni 2010. Då fick hon, sedan nya regler börjat gälla, avslag från Försäkringskassan.

Ellen flyttades över till Arbetsförmedlingens revir. Hennes arbetsförmåga prövades, hon bedömdes av arbetspsykolog.

Det konstaterades då, i mars 2011, att hon inte var kapabel att klara ens någon arbetslivsinriktad rehabilitering – och än mindre då någon som helst form av lönearbete. Några fler insatser i Arbetsförmedlingens regi var därför inte aktuella.

Trots detta nekade försäkringskassan åter Ellen sjukersättning, och det då från och med april 2011. Det är det beslutet, som kammarrätten nu upphävt.

En rad läkarintyg om Ellens status pekar klart och tydligt åt samma håll. Som följd av sitt begåvningshandikapp har hon problem med inlärning och minne. Hon lider också av depressioner, panikångest och torgskräck.

Hon har svårt att alls vistas bland folk och har svårt att förstå vad andra pratar om. Eftersom hon inte kan hantera krav blir hon än mer uppstressad av för henne orimliga krav. Psykiatrisk vård har inte hjälpt, och någon bättring kan inte förväntas.

Utöver detta Ellen också sedan många år värk i rygg och nacke, som strålar ut mot huvudet och ena armen. Helt frånsett all den psykiska problematiken har hon därför även rent fysiskt svårt att klara ens något lättare, monotont arbete.

Hon har vidare, utifrån LSS (lagen om stöd och service till vissa funktionshinder), fått ledsagare två timmar i veckan. En god man sköter hennes angelägenheter.

Förvaltningsrätten gav Försäkringskassan rätt. Men kammarrätten gick alltså helt på Ellens linje.

I beslutet därifrån konstateras, att det framför allt är de psykiska besvären som påverkar hennes arbetsförmåga. Hon är, som det framkommit, heller inte mottaglig för sådan rehabilitering som skulle behövas.

Ellens arbetsförmåga är sålunda varaktigt nedsatt. Hon har därför rätt till den sjukersättning, som Försäkringskassan nekat henne – och det då alltifrån april 2011.