Inte längre inne att vara ute?

Ja, var finns egentligen skridskobanorna? Som nu ska vara spolade och där killarna ska vispa med sina bandyklubbor, medan flickorna bara åker i vägen på sina nya konståkningsrör?
Så där som det var förr i tiden... ja, mycket mer än 40 år sedan är det definitivt inte, och 15 öre jämnt kostade den kokta korven med bröd. (Sedan fanns ju också budgetvarianten bröd med senap.)
Men nåja, när det sedan var ens egna barns tur att vara små - 15-20 år sen sådär - då hände det ju att vi var rätt så ensamma på banorna. Som förr var det inte ens då. Men nu...

<b>Men inte en unge</b>
Där kör vi alltså runt, runt i firmabilen och letar efter barn på is. Men inget spolat längre på gamla fotbollsplan i Hageby, och lika illa ställt i Navestad. Men Bollspelaren då? Jodå, is finns det, likaså ett antal hockeyburar. Men inte en endaste unge.
- För kallt för dem. De är hemma och spelar dataspel, förklarar någon förståsigpåare för oss.
På Himmelstalunds utebana hittar vi i alla fall till slut några. Ett 20-tal personer är det väl till och med, som glider fram där - och bland dem Hans Johansson med 7-åriga dottern Michaela. De visar sig vara från Hageby, där de konstaterat att de inte har någon is på hemmaplan.
- De spolar inte längre. Så vi var här i går också.
Tre grabbar i dryga 20-årsåldern - Jesper Kempe, Fredrik Axelsson och Rikard Höög - har plockat fram sina gamla rör och hockeyklubbor. Man kan lugnt säga att det är säsongsdebut för dem. Ja, i själva verket är det flera år sen sist.
- Det blev mera förr när vi bodde intill en bana, i Krokek, förklarar en i trion.
Egentligen skulle de ha varit fyra. Då hade de kunnat dela upp sig i lag och köra mot två mål. Men det var en som inte kom, och nu skickar de passningar mellan sig i stället.
Några tonårsgrabbar spelar bandy och har, på gammalt hederligt maner, lagt upp skridskoskydden som mål. Och faktiskt är det också några små flickor, som är ute och finåker.

<b>Ryska flodbåtar</b>
Många är det som sagt inte, men nog finns det is i stan. Längs Strömmen avtecknar sig ur kondensröken ständigt nya isformationer. I hamnen ligger några ryska flodbåtar som vore de infrusna. Fast istäcket är ju, närmare besett, uppbrutet flera gånger om och påminner i själva verket mer om något slags glaciär trasmatta.
Solen är så försvagad att den knappt ens orkar upp över de låga hamnbarackerna. Snö ligger över flis och timmer. Men i rännorna mellan den grånande, uppbrutna isen glider änder och annat omkring och ser hur nöjda och belåtna ut som helst.
En dag som denna, när termometern går ner mot 15 grader. När kölden biter sig fast i kinderna som bara den, och fingrarna de stelnar.
Man begriper bara inte hur de är funtade, änderna.

Information till våra läsare

Inte längre inne att vara ute?