För Patrik "Putte" Lindström, verksamhetsansvarig på Kamratstödet på Trädgårdsgatan, och arbetskamraten Camilla Gunnarsson var det självklart att på måndagen erbjuda de drabbade att komma och hämta kläder gratis från det egna loppiset.
Vad tänkte du när du hörde om branden?
– Jag såg det på Facebook och kopplade direkt till att Tobbe bodde där, säger "Putte" Lindström och syftar på Torbjörn Blixt, frivilligarbetare hos Kamratstödet, som bor i den drabbade huslängan, och som fick tvärlämna sin lägenhet när röken svepte in.
Omtanken gick direkt till honom, och praktiskt stöd, med kläder.
Att det smäller i Norrköping har tyvärr blivit allt för vanligt konstaterar "Putte":
– Man reagerar ju inte längre i den här stan. Så illa är det.
Men snart kom tankarna på att hjälpa så många som möjligt av de drabbade. Kamratstödet har ett loppis där folk skänkt kläder som säljs för tio kronor. Camilla fick idén att ge bort kläder till de som hastigt tvingats lämna sina lägenheter.
Facebookinlägget om att Kamratstödet skulle öppna upp och också ta emot insamlade kläder under måndagen fick många delningar.
Först på plats på morgonen med bilen fullastad med kläder, skor, hygienartiklar, barnleksaker, kattmat och annat, sådant som de skänkt själva och sådant som de åkt runt och hämtat hos flera andra familjer, var Natalie Ekblad och Linda Svensson.
De fick kontakt med varandra i Facebookgruppen Norrköping och startade på söndagen en tråd om insamling av kläder och annat till de som drabbats av branden, något de fick stort gensvar på.
– Hade jag varit utsatt hade jag blivit jätteglad om någon annan gjorde det här för mig, säger Linda som bor på Kungsgatan och såg branden från sitt fönster.
– Jag tänkte att jag måste göra något. Jag kan inte bara följa nyheterna. Jag måste hjälpa till, säger Natalie, som bor i Hageby.
Ett rum på bottenvåningen hos Kamratstödet blev insamlingsplats. Om det är något som inte blir hämtat går det in i Kamratstödets verksamhet, loppiset en trappa upp.
Natalie och Linda är glada för att Kamratstödet sa ja till att vara insamlingsplats. Fram till lunch besökte nio personer från Luntgatan Kamratstödet och fick plocka vad de ville ha.
Frivilligarbetaren och lagledaren i Saltängens BK Torbjörn Blixt kommer till Kamratstödet efter att ha kunnat hämta sin bil. Han har på sig en tröja han fått från loppiset. Det enda han fick med sig från sin lägenhet, i hörnet av den långa huskroppen där brann på mitten, var kläderna han hade på sig, mobilen och bilnycklarna.
Att det brann förstod han när det var ett "jävla liv" utanför och det blinkade överallt.
– När jag tittade ut såg jag brandkår och polis. Och när jag öppnade min dörr var det rökfyllt i min trapp.
När han får komma in i sin lägenhet igen och i vilket skick den är, rök- eller vattenskadad, visste han inte under måndagsförmiddagen. Han kan bo hos sin tjej i Linköping och hans barn ringer hela tiden och kollar läget. Han känner att han med sitt nätverk är lyckligt lottad.
– Jag är en av de som är minst drabbad egentligen, säger Torbjörn.
Nu när den första chocken lagt sig mår han bra, säger han. Efter att ha överlevt ett hjärtstopp för två år sedan har han perspektiv på livet.
– Jag kommer ju att klara mig. Det kommer att vara besvärligt ett tag, men sedan ordnar det sig, på något vis.