Ingvar, 76, tvingas leva under existensminimum

Gång på gång hamnar svårt sjuka Ingvar Eriksson mellan samhällets stolar. Till följd av flera hjärnblödningar har han svårt att prata. Ett elakt bensår tvingar honom att gå med rullator. Han har dålig syn, lägger ofta bort sitt bankomatkort och glömmer att betala räkningar.

För tre månader sedan berättade Folkbladet hur han efter att ha glömt att betala en elräkning fick elen avstängd. I två veckor levde han i mörker utan värme innan grannar reagerade och kontaktade socialtjänsten.

Socialtjänsten ordnade då ett sju kvadratmeter stort rum på Åby vandrarhem, och skickade sedan hem en ansökan om ekonomiskt bistånd till hans lägenhet. Den hittade Ingvars väninna Anette Sirenlid när hon var hemma i lägenheten och letade efter den obetalda elräkningen.

– Socialsekreterarna som hjälpte honom till vandrarhemmet har alltså skickat ansökan på posten, trots att de såg vilket skick han var i, sa Anette Sirenlid till Folkbladet då.

Efter Folkbladets artikel, och med med Anette Sirenlids hjälp, betalade socialtjänsten elräkningen och Ingvar Eriksson kunde flytta hem.

I samband med detta utsågs också en god man som skulle ta hand om hans ekonomi och se till att räkningarna betalades i tid.

När Folkbladet kontaktar Ingvar Eriksson för att höra hur det gått är han nedstämd.

– Jag får bara 1 500 kronor i månaden. Det ska räcka till mat, hygienartiklar, mediciner och busskort. Det går inte, säger han.

Ingvar som har en relativt god pension borde egentligen ha kvar 4 600 kronor när räkningarna är betalda. Var mellanskillnaden på 3 100 kronor tar vägen har han ingen aning om.

– Det stämmer att han har 1 500 kronor i månaden att leva på. Jag har gjort bedömningen att resten ska gå till obetalda skulder, förklarar Ingvars gode för Folkbladet.

Det är långt under existensminimum. Hur ska han klara sig på det?

– Han måste klara sig på det, så vi hinner ikapp med hans skulder, svarar Ingvars gode man.

Men det stämmer inte. I uppdraget som god man ingår att se till att huvudmannen har tillräckligt med pengar, det vill säga att denne inte lever under existensminimum. Skulder betalas först om det finns möjlighet.

Maud Ohlén, överförmyndare vid överförmyndarenheten i Norrköpings kommun, tycker det hela låter märkligt.

– Grunden är att se till huvudmannens bästa, och 1 500 kronor i månaden är alldeles för lite att leva på, säger hon.

När Anette Sirenlid besökte Ingvar Eriksson för några dagar sedan stötte hon ihop med hans gode man. Hon förklarade då att Ingvar inte hade pengar till mediciner. Efter en stund kom den gode mannen tillbaka med 1 500 kronor.

Pengar som han till Folkbladet berättar att han plockat ut från sitt eget konto.

– Jag fick panik. Eftersom det verkade bråttom hämtade jag ut pengar från mitt konto. Jag får skriva ett skuldkvitto till Ingvar, säger han.

Enligt Maud Ohlén har Ingvar Erikssons gode man agerat felaktigt.

– Det är absolut förbjudet att låna ut pengar som god man. Vi måste undersöka det här, helt klart, säger hon.