Ingvar, 76, tvingas bo på vandrarhem

Ingvar Eriksson sitter på en stol i sitt sju kvadratmeter stora rum på Åby vandrarhem. Förutom en våningsäng är rummet möblerat med en stol och liten byrå. Mer får inte plats. Rummets enda ljusinsläpp kommer från ett minimalt gallerförsett fönster.

Till följd av flera hjärnblödningar har Ingvar Eriksson svårt att prata, han har ett bensår och går med hjälp av rullator. Han har också dålig syn.

Trots att Ingvar Eriksson sedan flera år haft daglig hjälp av hemtjänsten var det ingen som larmade när Ingvars el stängdes av för fyra veckor sedan. I två veckor levde Ingvar Eriksson i mörker och utan värme innan grannar reagerade och kontaktade socialtjänsten.

- Två socialsekreterare kom och hjälpte honom att flytta hit. Nu har han bott här i två veckor i väntan på att få hjälp med att sätta på elen igen, säger Anette Sirenlid, god vän till Ingvar som av en slump fick veta vad som hänt, och som sedan en vecka arbetat med att reda ut situationen.

- Han klarar sig inte själv eftersom han inte ser. Han är dessutom glömsk, tappar bort bankomatkort och klarar inte att sköta ekonomin, säger hon.

När Anette Sirenlid var hemma i Ingvars lägenhet för att leta reda på elräkningarna hittade hon en obetald hyresavi för februari, och ansökningsblanketter om ekonomiskt bistånd.

- Socialsekreterarna som hjälpte honom till vandrarhemmet har alltså skickat blanketter på posten, trots att de ser vilket skick han är i. Hade jag inte sett hyresavin hade den inte upptäckts, och då hade Ingvar vräkts, säger hon.

Anette har kontaktat handläggare på ekonomiskt bistånd. Tillsammans har de kommit överens om att de ska hjälpas åt med elen och hyran.

- Han har andra räkningar också, men de får vi ta senare. Det viktiga är att han inte vräks, säger Anette Sirenlid, som har svårt att förstå att hemtjänsten, och biståndshandläggarna inte reagerat tidigare.

- Jag förstår inte att man låter det gå så här långt? En gammal människa som inte klarar sig själv lämnar man åt sitt öde - vad är det som hänt med samhället egentligen, säger hon.

Lars Carlsson, chef för vård- och omsorgskontoret, säger att kommunen inte kan göra så mycket.

- Han har varit i kontakt med biståndshandläggarna som frågat om han vill flytta till korttidsboende. Vad jag förstår har han tackat nej, och då kan vi inte tvinga honom. Vi får inte vidta begränsningsåtgärder, säger han.

Men enligt Anette Sirenlid har inte Ingvar tackat nej till korttidsboende.

- De ordnade vandrarhemmet för att det inte fanns plats på korttidsboendena istan, det var vad de sa till oss i alla fall. Det stämmer att Ingvar helst vill bo hemma, men han föredrar ju korttidsboende framför vandrarhem, säger hon.

Timo Pöllänen, chef för ekonomiskt bistånd, tycker att det hela är märkligt.

- Någonting har gått tokfel här. När de stänger av elen för en äldre person ska vi informeras. Och att vi inte hjälpt till med elen men beviljat plats på ett vandrarhem, det låter jättekonstigt. Här har något gått galet. Överhuvudtaget har inte samordningen mellan omsorgskontoret, socialkontoret och arbetsmarknadskontoret fungerat som det är tänkt, säger han.