Idén är helt klart intressant. Jane är en kvinna över 30 som är besatt av Jane Austen. Hennes hem är smyckat med små blommor, blommiga tapeter, romantiska artefakter och en pappkartongdocka av Colin Firth i rollen som Mr Darcy. Kärlekslivet är ett misslyckat trassel så hon bestämmer sig för att åka till det fiktiva lajvet Austenland. Den som betalar får leka sig in i en Jane Austen-era. Deltagarna lovas romans med någon av skådespelarna. Intressanta idén slösas dock bort. Regissören Jerusha Hess har tagit fasta på romantiska förvecklingar i Austens verk men missat författarinnans kvickhet och samhällsanalys. Då och då kommer intressanta infallsvinklar som funderingar över distinktionen mellan det verkliga och fantasin. Samtidigt finns flera ytterst tragiskt stereotypa karaktärer. Varför stackars Jennifer Coolidge alltid ska spela en överkåt, mullig medelålderskvinna som publiken förväntas skratta åt går det att spekulera om.
Generellt är den komiska delen av denna romantiska komedi rätt svag, med det menat att småskratt är det bästa som går att förvänta sig. Även romantiken är ganska ointressant i kontexten. Vad som är intressant är kulten kring Jane Austen och i förlängningen kulten över romantiska berättelser som blir så stora. Vad är det så många kvinnor törstar efter? Som gör att medelålderskvinnor trånar efter ungdomliga vampyrer som i ”Twilight”? Otydligheten mellan verklighet och fantasi är också en fängslande aspekt som filmen enbart nuddar vid. Varken förnuft eller känsla finns i hur Hess närmat sig premissen. En bra bit in i filmen känns historien rätt krystad också. Det händer ingenting trots att det finns tillräckligt med intressant material att arbeta med. Hade ”Austenland” varit en satir hade den väckt nyfikenhet. Nu är den möjligheten bortslösad.