"Inget blir sig likt"

Den natten hade Niklas Råbesjö kökstjänsten. Han skulle bara diska och göra iordning i köket sedan skulle han hoppa i säng, berättade han i telefonen. Det var det sista samtalet mellan Niklas och Linda Råbesjö, gifta i nästan ett år. Några timmar senare får Linda veta att hennes livs bästa vän och make har omkommit i branden på Camel Club.
- De sekunderna är glasklara i mitt minne, men resten är borta, berättar Linda i hennes och Niklas lägenhet i Norrköping.

Inget minne
Familjen från Aneby åkte omedelbart upp till Linda och blev hennes räddning, undan massmedia och den verklighet som förändrat hennes liv så tvärt.
Löpsedlar den 28 maj ropade ut den hemska nyheten och Norrköping lamslogs av sorg och chock. Men Linda Råbesjö har inget minne av den närmaste tiden efter att Niklas omkom. Familjen tog alla telefonsamtal och hon följde med dem ner till Småland. Först nu efteråt har hon kunnat ta del av allt som skrevs i media.
- Nu tar jag lite då och då, som jag känner att jag klarar av. Men jag kan inte säga att jag tycker att det är hemskt att det skrevs så mycket om Niklas död. Det var mer skönt att få veta att jag inte var ensam om att sörja, säger hon och berättar om alla brev och dikter som strömmat in till henne.

Minut för minut
Vi träffar Linda i hennes och Niklas lägenhet. En lägenhet som lyser av liv och energi. Men hos Linda är energin långt borta.
- I början tog jag minut för minut, sedan timme för timme, dag för dag. Nu kan jag ta några dagar i taget, men jag har ingen ork eller energi längre. Periodvis känns det som att jag inte ska klara det, men minuterna tickar på och man fortsätter att andas även om det kräver all energi, berättar hon.
I en hylla lutar ett kort på Niklas och de sju andra nyintagna brandmännen.
- För honom var det lycka att få bli brandman. Av alla sökande så blev det lilla jag, brukade han säga. Han hann med båda sina drömyrken, idrottslärare och brandman, ler Linda och berättar om en otroligt levnadsglad ung man som var helt tokig i fotboll.
- Han var en fotbollstok. Jag fick nöja mig med en delad första plats, skrattar hon men leendet når inte riktigt ögonen.
Där finns en sorgsenhet som troligen aldrig kommer att försvinna. För henne var Niklas den rätte, den allra bäste vännen. I sorgen har tron på ett liv efter detta hjälpt henne.
- Är det någon gång man ska tro så är det ju nu. För vad är alternativet, att han är helt borta? Nej, han spelar garanterat fotboll någon annanstans där det alltid finns äkta gröna gräsplaner.

Ingen misstänkt
Än idag har polisen inte någon misstänkt för mordbranden på Camel Club.
- Om en gärningsman grips förändras inte min situation. Men det är klart att jag vill att de ska hitta honom. Gör man en sådan grej och det får sådana konsekvenser så tycker jag att man ska ta sitt ansvar, konstaterar Linda och hoppas att någon som kanske har sett något eller vet något ska våga kliva fram.
- Men det förändrar inte min vardag. Jag får aldrig tillbaka mitt liv med Niklas.

Information till våra läsare

"Inget blir sig likt"