- Jag representerar en typ av crossover, ingenmanslandet mellan klassiskt, pop och rock. Det är min hemvist, säger Ola Salo och konstaterar att crossover tyvärr fått något av en kitschklang.
Själv strävar han efter att skapa musik med "rockens energi, popens lättillgänglighet och omedelbarhet, men med ett konstnärligt anspråk som närmar sig den klassiska musiken eller konstmusiken".
- Många har kanske inte upptäckt The Arks musik som musik, utan som en del av en show. I ett sådant här sammanhang får man ett större utrymme att upptäcka musiken.
Ola Salo har gjort sig känd som karismatisk sångare i The Ark - bandet som utmärkte sig genom att kombinera musik med visuell fest. Bland annat med galna scenkläder - änglavingar, skinnjackor och glamtajts.
För The Ark var showen och spektakulärt scenuttryck ett medvetet drag när de slog igenom i slutet av 90-talet.
- Då var inte så många artister särskilt visuella. Det var nästan lite fult. I dag är situationen en helt annan.
- Men vi kände att om man spelar för folk som står upp och lyssnar på en lerig äng eller sunkig klubb måste man vara showig. Annars går folk till öltältet istället.
- När folk sitter i De Geer-hallen i en vadderad stol kan man kosta på sig att vara mer lågmäld, långsam och nyansrik. Vi kan göra en mer klangmässig upplevelse.
Läs mer om Ola Salos saknad efter The Ark, låtvalet till lördagens konsert samt minnen från Norrköping och Finspång i onsdagens Folkbladet.
