För 20 år sedan fick Lena Gripenblad frågan av sin man: "Vad har du för drömmar i livet?"
Lena jobbade som programmerare på SMHI och paret var inne i en intensiv livspussel-period med två småbarn. Lena visste inte vad hon skulle svara:
– "Oj... Det är väl barn och familj och sådär...", sa jag. För jag kom inte på något, berättar Lena.
I samma veva började Lena läsa Harry Potter.
Medan hon läste kände hon att det var något med J.K. Rowlings gränslösa lekfullhet som irriterade henne - "Vadå hoppande chokladgrodor? Hon bara vältrar sig i fantasi".
Lena hade själv skrivit mycket fantasy som barn. Hon hade älskat att försvinna in i sin drömvärld. Men under högstadiet kom självmedvetenheten. Och självkritiken. "Kan jag skriva såhär? Vad kommer andra tänka om det här?".
Skrivandet hade lagts på hyllan. Istället utbildade hon sig till ingenjör.
– Efter ett tag kom jag på vad det var som irriterade mig med Harry Potter: Jag kände mig lurad. Av mig själv. Jag hade inbillat mig att man inte kunde skriva på ett visst sätt, som, när jag läste J.K. Rowling, blev påmind om att man visst kunde göra, berättar Lena och fortsätter:
– Man får hitta på. Fantasin har inga gränser. Det blev faktiskt ett uppvaknande för mig.
Lena bestämde sig för att plocka upp skrivandet igen. Hon började på en fantasy-berättelse om en magisk sajt som får den som surfar in på den att teleporteras till en ny värld.
Sedan dess har skrivandet pågått. I perioder har jobbet på SMHI känts extra inspirerande, då har skrivandet pausat. Men det har alltid funnits där.
I samband med att Lena skulle fylla 50, för ett par år sedan, bestämde hon sig så för att slutföra projektet:
– "Nu ska boken ut!", tänkte jag och bestämde mig för att kombinera mitt 50-årsfirande med releaseparty, berättar Lena.
Sagt och gjort. Nu - 20 år efter att första bokstaven nådde arket - är Fabelonia - Den magiska sajten färdigskriven och utgiven på det egna förlaget Fabelonia.
Vi träffar Lena på ett café i Knäppingsborg.
Hur känns det att boken är klar?
– Det är spännande och häftigt. Men jag kan också känna viss tomhet. "Var det inte mer än såhär?", säger Lena och skrattar.
– Men att hålla i sin egen bok, det är förstås en wow-känsla. Så det är både eufori och tomhet.
Du började skriva boken för 20 år sedan – har du fått göra några anpassningar för att din originalidé ska passa in i 2022?
– Jag har fått anpassa tekniken lite. För 20 år sedan fanns ju inte smartphones och det var inte ens självklart att barnen hade egna mobiltelefoner. Så några såna detaljer har jag fått ändra på.
Vad har du fått för respons?
– Två nioåriga bokslukare var med på release-festen. De började läsa redan samma kväll och tyckte den var spännande och "precis lagom läskig". Det känns jättekul! Sedan är det även många vuxna som har läst den med stor behållning.
Hur kombinerar du heltidsjobb och skrivande?
– Jag försöker skriva åtminstone två sidor om dagen, oftast på kvällen när jag kommer hem. Det är inte alltid jag lyckas, men om jag lyckas har jag kommit en bra bit på vägen.
Idag, ser du dig själv mest som ingenjör eller författare?
– Eftersom jag precis gett ut min första bok och håller på med nästa så är det mycket författargrejer som snurrar i huvudet just nu. Så på fritiden är det helt klart författare! Men jobbet på SMHI är så intensivt, så där finns inte utrymme för annat fokus än systemutveckling.