Ingen trampar på Cecilia
NORRKÖPING- Det gör ont när man ser att det fortfarande främst är män som väljs till chefsposter trots att det finns lika kompetenta kvinnor.Cecilia Ambjörn var engagerad inom Grupp 8 på 1970-talet. I dag för hon kvinnokampen inom mer etablerade forum, såsom politiken.
Hon är oceanograf till yrket och har sedan trettio år tillbaka sin arbetsplats på SMHI. I arbetsrummet handlar det mesta om yrket, men på anslagstavlan syns spår av både miljöengagemang och kvinnofrågor.
<b>Fann rätt forum</b>
1968 startades kvinnoorganisationen Grupp 8 i Stockholm av åtta kvinnor. Cecilia Ambjörn engagerade sig i rörelsen i början av 70-talet. Frågor om jämställdhet hade intresserat henne länge, men det var först nu hon fann ett forum för dem.
? Redan tidigt såg jag tydligt kvinnans underordnade ställning i äktenskapet och led av det, säger hon.
Grupp 8 drev ett antal frågor mycket starkt. Bland annat handlade det om rätt till arbete, lika lön, daghem åt alla barn, fri abort och kamp mot pornografin. Det ordnades demonstrationer, möten och protestaktioner. Man arbetade också med att stötta unga kvinnor för att stärka dem så att de sedan skulle våga agera utåt.
? Jag hade två små barn hemma den här tiden, men vi var ju två föräldrar som kunde dela på arbetet i hemmet så det fanns tid att engagera sig, säger hon.
<b>Kraven uppfyllda</b>
Grupp 8 var som störst under 70-talet och intresset för organi-
undersökning där orättvisorna syns svart på vitt.
? Det här är ett enkelt fel som skulle kunna rättas till redan i dag, säger hon upprört.
Lika upprörd är hon över att det fortfarande tillsätts män på chefsposter trots att kvinnor i dag har lika stor kompetens som männen.
? För tjugo år sedan kunde man kanske hävda att vissa kvinnor inte kunde få chefsjobb då de saknade rätt kunskap. Men idag finns de där och både kan och vill vara chefer. Det smärtar mig mycket när dessa kvinnor ändå inte kommer fram.
? Därför tror jag på kvotering. När det finns en manlig och en kvinnlig sökande till ett jobb och båda har lika kompetens ska man välja kvinnan.
<b>Unga måste kämpa</b>
Cecilia Ambjörn är 59 år. Hennes två söner är i dag vuxna.
? Jag har fostrat dem så att den partner de vill dela sitt liv med inte ska behöva strida om det där med jämställdhet i hemmet.
? Sedan kan jag väl ha brustit i annat när det gäller uppfostran, tillägger hon och skrattar.
<b>Mer dolda förhållanden</b>
Hon säger att det nu är de unga kvinnorna som måste föra kampen vidare. Samtidigt inser hon att det är svårare i dag. De missförhållanden som finns är mer dolda nu än på 70-talet.
? Jag möter många kvinnor i dag som är ledsna, arga och otåliga. De känner sig hjälplösa.
? Samtidigt kan går det ändå att se att protester hjälper och ger resultat.
Egentligen är det så enkelt och Cecilia Ambjörns utgångspunkt är väldigt tydlig.
? Pojkar och flickor föds lika. Det enda som skiljer oss åt senare är att männens muskelmassa är större.
Så jobbar vi med nyheter