Ingen örn ? men väl en siska

NORRKÖPING
Den första vinterguidningen på Norrköpings havsörnssafari lockade många människor men knappt några fåglar. Havsörnarna lyste med sin frånvaro och visade sig endast på långt håll.

Vinterguidningen lockade både stora och små besökare. Anna Johnsson var en av många som sökte med kikaren över fälten i hopp om att få se en havsörn.
FOTO: NICLAS SANDBERG

Vinterguidningen lockade både stora och små besökare. Anna Johnsson var en av många som sökte med kikaren över fälten i hopp om att få se en havsörn. FOTO: NICLAS SANDBERG

Foto:

Norrköping2003-02-03 00:00
Klockan nio på söndagsmorgon samlades ett 40-tal runt Lars Frölich, guide från Länsstyrelsen, vid Svensksundsviken. Det skulle skådas havsörn på det första vinterguidade havsörnssafarit. Det är ett guidprojekt av länsstyrelsen och kommunen som ska locka människor ut i naturen. På väg bort mot utsiktstornet ropade någon "örn" vilket fick följden att alla slängde upp kikarna och spanade in en havsörn långt bort i fjärran.
Spänningen ökade, snart skulle de magnifika fåglarna ses på närmare håll. Väl framme i det tre våningar höga fågeltornet hade varenda fågel försvunnit utom synhåll. Ivrigt kikade alla åt olika håll men ingen havsörn fanns i sikte. Svensksundsviken ska annars vara Östergötlands bästa områden med många havsörnar.
- En man såg vid ett tillfälle 27 havsörnar här och det är rekord, berättar Lars Frölich medan vinden drar genom tornet.
I början av seklet var havsörnarna utrotningshotade. Jakt, äggplockning och gifter hotade arten som 1924 fridlystes.
Men gifter för råttor och möss och besprutninga på åkrar fortsatte att hålla ökningen tillbaka. Förbud av viss besprutning och med så kallade åtlar, bord med utlagt kött, har resulterat i att stammen börjat växa igen. Idag används inte åtlar i samma utsträckning men vid Svensksundsviken har man placerat ut en i närheten av fågeltornet. På en strandäng ungefär fyra hundra meter bort låg tre grisar utlagda på en åtel för att locka till sig örnar. De mycket skygga rovfåglarna är lättskrämda och alltför mycket livlighet och rörelse kan hålla dem borta i timmar.
Med på safarit var Anna Fryksén och sexåriga sonen Felix.

<b>Annat perspektiv</b>
- Jag är uppväxt här ute så det är kul att se det ur ett annat perspektiv, förklarar hon och berättar att hon ofta red med sin häst i viken som ung.
- Men då såg jag inga havsörnar, inte som nu. När vi har åkt skridskor i viken har vi sett någon sittande på isen och de är verkligen stora och magnifika och i våras såg vi sju stycken från tornet, berättar hon.
Sonen Felix är också enormt faschinerad av de stora rovfåglarna.
- De är så stora, säger han och tindrar med ögonen.
Göran och Ingegärd Stjerna är inte heller fågelskådare men har också lockats ut i det fria. De besökte fågeltornet i Svensksundsviken för första gången i somras.
- Vi har åkt förbi skylten så många gånger och tänkt åka hit. Det är inte bara fåglarna som lockar utan även den otroligt vackra naturen, berättar Göran Stjerna.
Under söndagens guidade vintertur syntes bara två havsörnar på långt håll. Men fågelskådning är inte bara att titta på fåglar utan en stor del är också att njuta av naturen.
- Det är helheten, samspelet mellan djur och natur som är det underbara, förklarar Lars Frölich som själv varit intresserad av fåglar i hela sitt liv.
- Förutom den lilla perioden i tonåren när tjejer blev mer intressant, men jag återtog mitt naturintresse, skrattar han och pekar på en siluett långt bort mot den blå himlen.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om