Mitt uppdrag var att leda samtalet. Samtalet var ett bra tillfälle för mig att fräscha upp kunskaperna om tillståndet i friskolesvängen. Under några år på 1990-talet var jag själv ordförande för Friskolorna i Sverige. Då hade jag bra koll. Sedan har livet rullat på och andra av tillvarons verkligheter har trängt sig på.
För att låna ord av Ola Magnell så kommer ingen undan politiken. De Magnellska orden passar synnerligen väl för friskolorna.
Privata skolor har sedan 1970-talet varit en Moderat politisk baby. Det går inte att komma ifrån. Det var också regeringen Bildt som 1993 genomförde den friskolereform som i allt väsentligt fortfarande gäller.
Kjell-Olof Feldt är en Socialdemokratisk regeringsräv. 28 år i regeringskansliet, varav 8 år som finansminister och medlemskap i partiets Verkställande Utskott finns i Feldts ryggsäck.
Jag frågade honom om friskolor fortfarande var en högerfråga och om det i så fall besvärade honom? Feldt höll inte med om det där med höger. Att människor påverkar utbudet i den offentliga sektorn genom egna val är minst lika socialdemokratiskt som något annat, tyckte Feldt.
Han drog linjerna bakåt till 1980-talet då Palme, Ingvar Carlsson och Bosse Holmberg arbetade hårt för att öka medborgarinflytandet i de offentligt finansierade verksamheterna. Det ville sig dock inte riktigt, medgav Feldt. Efter valet 1991 intogs Utbildningsdepartementet av Moderaterna Per Unckel och Beatrice Ask. De gick pang på rödbetan och sjösatte en lag om fristående skolor. Därmed påbörjades ett självgående förändringsarbete av den offentliga sektorn. Friskolelagen måste ha kommit i exakt rätt tid. Ute i samhället fanns nämligen otroligt många hugade friskolestartare och ett växande antal föräldrar som ville engagera sig i sådant som val av skola för sina barn.
Det är naturligtvis en stor tillgång för samhället att så många föräldrar bryr sig om sina barns skolgång, sa Feldt. Problemet är att ett stort antal föräldrar inte har motsvarande engagemang.
Maria Rankka var ung Moderat när friskolereformen genomfördes. Under en period arbetade hon som brevsvarare hos dåvarande statsminister Carl Bildt. När jag var ordförande i Friskoleförbundet ledde Maria Rankka ett par projekt i förbundet. Nu är hon vd för Timbro. I höst tillträder hon som vd för Stockholms Handelskammare.
I samtalet på Piperska Muren mindes hon den stora glädjen bland Moderater då friskolelagen antogs av riksdagen. Det bästa med friskolereformen är att den inte går att backa tillbaka, sa Rankka. Som det numera heter: Friskolorna har kommit för att stanna.
Rankkas partipolitiska glädje har under årens gång ersatts av en mer allmän samhällsglädje över den snabba utvecklingen. Skolornas kvalité hamnar i centrum när människor får en chans att välja bort sådant de inte vill ha och välja till sådant som de vill ha, sa Maria Rankka.
Kerstin Söderbaum-Fletcher från Falun deltog i samtalet. Hon och hennes man John startade 1994 en grundskola med kulturprofil. Söderbaumska skolan går som tåget. Två av mina egna barn har pluggat där. Ungefär 450 elever och hundratals barn i kö. Kerstin hade arbetat som lärare i ett tjugotal år innan hon startade sin egen skola. Friskolereformen gav henne chansen att skapa en skola med en sammanhållen pedagogik och gemensamma värderingar om lärande och barns utveckling.
Jag frågade Kerstin varför Söderbaumska skolan blev så populär? Det avgörande var att föräldrarna kände sig som naturliga och viktiga delar av skolan, svarade Kerstin. Så är det. Föräldrasamverkan utförs inte av terapeutiska skäl på friskolorna. Föräldrarna bär pengarna ut och in i skolorna.
Under de år som gått har friskolorna ofta varit slagträn i heta politiska debatter. Numera betonas från alla håll och kanter vikten av att alla skolor har lika villkor. Det allmännas roll är inte att avgöra vilka driftsformer som är bäst för skolor. Politiken ska i stället garantera att alla skolor med offentliga bidrag håller hög kvalité. Även de som inte gör aktiva val mellan skolor ska känna sig rimligt trygga med den skola som råkar ligga närmast där de bor.
Kjell-Olof Feldt trodde att friskolorna skulle fortsätta växa under de kommande åren. Nyligen presenterade Sveriges Kommuner och Landsting en blocköverskridande utredning om framtidens offentliga utgifter. Givet den demografiska utvecklingen och människors kvalitetskrav kommer det att krävas mycket stora resurser för vård/skola/omsorg framöver. Flera friskoleföretag har visat att de kan bedriva bra skolverksamhet för mindre pengar än vad kommunala skolor gör. Det borde öka det politiska intresset för friskolornas tjänster, sa Kjell-Olof Feldt.
Han har säkert rätt.
Lever jag om 10 år så ska jag slå en pling till honom och fråga hur det gick.