Idag mår jag som jag förtjänar. Jag ligger i soffan, sliten, utmattad och med en tung huvudvärk. Bakis? Man skulle kunna tro det. Men nej, inte den här gången. Jag har bara suttit med skolarbete hela natten. Jag förstår inte varför jag envisas med att vara ute i sista sekund varje gång. ?Det är lugnt, det är ju flera veckor kvar tills inlämning?, brukar eka i mitt huvud när jag kommer att tänka skoluppgiften och min dåliga planering. Och likt alla andra gånger jag har saker viktiga som ska göras, luras jag till att bli lugn.
I början av den här terminen tänkte jag bli en duktig och ordningsam student, en sån som jag själv brukar avundas, så jag gick och köpte mig en kalender. Tanken var att jag skulle skiva ner allt som ska göras, just för att slippa denna eviga stress som alltid tar form vid inlämningsperioderna. Jag köpte en fin, med blommor på, för jag tänkte att det skulle få mig att vilja ta fram den mer. Men kalendern ligger i min väska, lika orörd som i affären. Jag undrar varför jag inbillar mig själv att jag hinner med. När jag vet att jag egentligen bara kommer upprepa det jag alltid gör, att stressa in i det sista. Det beror helt klart på prioriteringar. Denna gång har jag exempelvis prioriterat ett Vänner-maraton framför det som ska göras i skolan. Nog för att Vänner är en väldigt bra serie, men jag har sett alla avsnitt så många gånger att jag kan replikerna. Och är det inte Vänner som står i vägen för pluggandet så är det något annat. Facebook, dataspel, fikaträffar? Jag har med andra ord kunnat göra något vettigare av tiden jag haft. Istället för att slappa i sängen med laptopen på magen hade jag kunnat skriva klart den där uppsatsen som jag nu hasat efter på. Helst av allt hade jag velat ha fler timmar på dygnet, för att hinna med allt jag vill göra (och bör göra). Det skulle vara den absolut perfekta lösningen på det här återkommande problemet! Jag tror tyvärr inte att det är möjligt att ändra om tiden, hur mycket jag än skulle vilja det. Jag får helt enkelt rätta mig efter den dygnsrytm som redan existerar, precis som alla andra gör. Det är faktiskt på tiden att jag lär mig att planera min tid bättre, kanske med hjälp av den där dumma kalendern som jag jämt lyckas glömma bort att jag äger.
Imorgon tänker jag börja skriva i kalendern, på riktigt den här gången. Det är trots allt bara en dryg månad kvar av terminen, så ifall jag börjar använda kalendern redan nu kanske den goda vanan kan föras vidare till höstterminen. Men idag blir det att beställa hem pizza till middag. Jag ska nog gå till pizzerian nedanför, eller lyxa till det och beställa hem en direkt till dörren istället. En hemlevererad pizza känns inte helt fel just nu. Den här söndagen har bakis-pizzan av plugg-pizzan. Och det är hela sommaren kvar tills höstterminen, ?jag hinner bli ordningssam till dess?...
