Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Inga skor - ingen skola

Foto: Stadsarkivet

Norrköping2010-12-04 03:00
Stig Sundström
Den starka industriella utvecklingen i Norrköping i slutet av 1800-talet och över sekelskiftet gjorde att befolkningstillväxten kontinuerligt blev starkare. Det ledde till ökande brist på skolor. Det problemet visade sig inte minst i de norra förstäderna. Det var stadsdelar som ännu inte på riktigt tillhörde Norrköping. Det gällde till exempel Gjuteriet och Fredriksdal som sorterades under Östra Eneby församling. Intill kyrkan låg en skola där det var överfullt av elever. Klasser bestod ofta i småskolan av 30 barn och i folkskolan av mer än 40.Inte skola varje dag
I sitt trängda läge lånade Östra Eneby församling pengar och byggde Marielundsskolan vid Stockholmsvägen, intill Gjuteriet där det fanns en stor tomt ledig. Skolan togs i bruk 1897. Gjuteriets barn fick bekväm närhet till skolan. Fredriksdalsbarnen fick en längre vandring, men det var till en bättre skola än den som de dittills hade haft. Det var barn kring Pilgatan, Verkstadsgatan och Fredriksdalsgatan m.fl.Alla barn kunde dock inte besöka skolan varje dag. Så var det ofta i skolan förr. I en del familjer hade man inte skor så att det räckte till alla. Det löste sig så att till exempel två pojkar fick gå varannan dag i skolan. Så fattigt var det på en del håll. De här barnen försökte dock lära varandra vad den ene eller andra varit med om dag från dag i skolan. Det var angeläget så att ingen kom efter i lärandet. Men troligen var det svårt ändå med så många förlorade timmar.Över järnvägsspåret
I lite modernare tid blev det sedan andra saker som orsakade bekymmer. Under 1930- och 1940-talen kunde förbifarande på Stockholmsvägen fortfarande se barnen i klasserna stå ordentligt uppställda framför skolans entré i väntan på att fröken skulle visa sig i dörren och välkomna in. Det såg väldigt disciplinerat och fint ut. De hade kommit fram ordentligt till skolan och det var lyckligt, särskilt för barnen från Fredriksdal. De skulle ju över både järnvägen och Stockholmsvägen som var ökat trafikerade. Visserligen fanns det bommar, men som någon minns, den omtyckta fröken Signe Holmberg var nog ofta bekymrad över denna barnens skolväg. Samma väg vandrade generationer av Fredriksdalsbarn.Farligt äventyr
Många decennier efteråt berättades det om ett farligt rastäventyr. Eleverna smet under raster på vintern över Stockholmsvägen till "Bommabacken" och åkte kälke. Så kallades vägen uppifrån Stockholmsvägen och ned till Fredriksdalsgatan på andra sidan järnvägen. Den vådliga faran bestod av att backen sluttade brant ned till bommarna vid järnvägen och att kälken med barnen ibland åkte under bommen. Vilken ansvarig skolfröken kunde undgå att känna skräck inför sådana scenarion? Sådana beteenden av barnen kunde inte leda till annat än högst B i uppförandebetyg.- Unga kunne ju dö av ét, sade banvakten som ibland upptäckte ofoget. Sedan länge är det nu en gångbro över järnvägen.De flesta finns kvar
De flesta av Norrköpings 1800-talsbyggda skolor finns ännu kvar. Ibland som vanliga skolor, ibland har de använts för andra verksamheter. Utom Hedvigsskolan har de stått på stadig grund och inte heller behövt rivas för annan utveckling. Numera heter skolan Marielundsgymnasiet.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping