<I>I dödens närhet:</I> Hon arbetar nära döden
NORRKÖPINGDöden är något som drabbar oss alla, när eller hur vet vi inte. Ändå är det något vi egentligen inte pratar om och inte heller vill prata om. Om det inte inträffar någon större katastrof eller olycka vill säga. I höst har tankarna på döden varit väldigt påtagliga hos många då stora katastrofer som de i New York och flyg-olyckan i Milano inträffat. Då blir döden och sorgen plötsligt väldigt offentlig. Folkbladet ska i en serie försöka belysa olika delar av något som faktiskt är en väldigt naturlig del av livet: Döden. Vi får möta dem som arbetar med människor som mött döden och dem som lever med dödens verklighet nära sig varje dag.
Anne-Christine Jonsson har arbetat som kurator vid akutmottagningen i 20 år. I sitt arbete möter hon dagligen människor som drabbats av ond, bråd död. FOTO: ANITA KJELLBERG
Foto:
Det säger Anne-Christine Jonsson, kurator vid akutmottagningen på Vrinnevisjukhuset. I 20 år har hon mött människor som drabbats av ond och bråd död i sin närhet.
När den plötsliga och alldeles oväntade döden inträffar är det en verklighet som många förträngt att den någonsin kan inträffa.
- Chocken är det bästa försvar vi har i det läget. I och med att vi hamnar i chock stänger kroppen av det som vi inte behöver. Det gör att vi klarar att göra kloka saker trots det svåra som just har inträffat, säger Anne-Christine Jonsson.
I 25 år har hon arbetat som kurator på Vrinnevisjukhuset, de senaste 20 åren på akutmottagningen.
- Det är oerhört viktigt med ett bra omhändertagande av de anhöriga. Det gäller att göra rätt från början för att underlätta sorgearbetet, säger hon.
<b>Personligt dödsbud</b>
När de anhöriga, som har fått ett dödsbud, anländer till akuten möts de av Anne-Christine Jonsson eller någon annan ur personalen.
- Vi försöker att finnas där för att hitta åtminstone lite struktur och ordning för de sörjande. Att totalt förlora kontrollen är oerhört jobbigt. Den plötsliga döden är en oerhört kaotisk situation.
Att få ta avsked av den som har dött är enormt viktigt, menar Anne-Christine Jonsson. Ofta hamnar de närmast anhöriga i stor chock vid ett dödsfall.
Den vanliga reaktionen och tanken är att detta inte kan vara sant. Då är det oerhört viktigt att faktiskt få se att det faktiskt är det - hur jobbigt det än är.
Akutmottagningen har ett visningsrum där den döde placeras på en bädd.
- Vi försöker bädda så att det ser ombonat ut och tänder ljus. Ritualer är väldigt viktiga i den här stunden.
<b>Även barn</b>
Hon säger att det blivit allt vanligare i dag att anhöriga verkligen vill ta avsked. Det var skillnad bara för några år sedan.
- Vill de inte försöker vi först med en mild övertalning just för att vi vet hur viktigt det är i sorgearbetet. Men självklart tvingar vi inte någon. Det är en oerhört jobbig situation och det är vi medvetna om. Döden är jobbig.
Även barn får vara med och ta avsked. Anne-Christine Jonsson menar att om man inte låter barnen vara delaktiga lämnar man dem i stället åt sina egna fantasier.
- Och fantasierna överträffar alltid verkligheten.
Något som kanske är ännu svårare än att se den som har dött är att lämna sjukhuset och verkligen ta avsked av den döde.
Personalen ser till att det alltid finns någon släkting eller vän som tar hand om de sörjande när de kommer hem. Anne-Christine Jonsson har i sitt arbete många uppföljningar med flera av de anhöriga lång tid efter dödsfallet.
Det är till stor del uppföljningsarbetet som gör att hon klarar av sitt tunga arbete. Hon får en chans att följa människor och se att många kan gå vidare.
<b>Finnas där</b>
Att våga möta människor som har sorg upplever många vara väldigt svårt. Men det viktigaste är att bara finnas där, menar Anne-Christine Jonsson.
- Att tro att den som sörjer vill bli lämnad i fred är helt fel. Det är mer en tanke man tar till för att skydda sig själv, säger hon.
- Det är heller ingen idé att leta efter det där som kan ta bort smärtan från vår vän. Det finns inte. Istället får man visa att man bryr sig, kanske genom att ge en kram, en blick eller göra något praktiskt som att laga lite mat. Ord är inte alltid nödvändiga, tillägger hon.
<b>Förbjuden ilska</b>
Anne-Christine Jonsson säger att det också är viktigt att veta att man har tillåtelse att ha de känslor man har.
Ilska är en oerhört vanlig känsla, en känsla man oftast har dåligt samvete för då det är en känsla som är förbjuden i vår kultur. Man kan vara enormt arg på den som har dött. Man kan vara arg på livet, på Gud, på någon som kanske kunde förhindrat dödsfallet.
Många upplevelser på akutmottagningen är oerhört jobbiga även för personalen på akutmottagningen. Det kristeam som sjukhuset har, och där Anne-Christine Jonsson finns med, är till även för personalen.
Anne-Christine Jonsson medger att hon inte alltid kan släppa tankarna på de människor hon mött i sitt arbete när hon kommer hem på kvällen.
- Men den dagen jag kan det ska jag nog inte jobba med det här. Att gå med ett litet barn in i ett rum där han ska ta avsked av sin döda pappa och inte känna något eller tänka på det efteråt - det vore omänskligt.
Så jobbar vi med nyheter