Folkbladet synar Norrköpings skolor: Navestadsskolan går sin egen väg

? Två lärare i varje klass.
? Arbetslag med 120 elever och ett tiotal lärare i varje.
? Flextid och "alltimmar" med individuellt innehåll.
? Frihet för eleverna men också personligt ansvar. Möjligheter att påverka sitt eget arbete.
Ungefär så kan man beskriva arbetet i Navestadsskolan, Norrköpings största grundskola (Råssla är större men har fler årsklasser).
Första intrycket är rätt förvirrande. Det är inte helt lätt att få grepp om hur den här skolan fungerar.
Sedan mitten av 90-talet jobbar man med metoder som är fjärran från den gamla katederundervisningen med specialklassrum, speciallärare och uppdelad undervisning.
- Det var tidigare en ganska stökig skola med många problem. Det ledde till att vi började diskutera förändringar, säger t f rektorn Anders Pantzar.

Nytänkande
Det ledde till ett nytänkande som resulterat i radikala förändringar i sättet att arbeta.
Mycket av idéerna har sedan förts vidare till den privata Kunskapsskolan där ett par av eldsjälarna i förändringsarbetet på Navestadsskolan nu arbetar.
Maria Sundberg-Bosk är en av de lärare som varit med om hela förändringsprocessen.
- Vi har bara våra egna klasser. Vi känner inte så många elever men vi känner dem väldigt bra, säger hon.
Hon har en "fotbollssjua" tillsammans med kollegan Esa Niskajärvi.

Arbetsla
Fotboll och musik är Navestadsskolans profilklasser. Musik från fyran, fotboll från sjuan. Annars är det i princip en högstadieskola (årskurs 6 - 9). Totalt 24 klasser.
Klasserna är indelade i fem arbetslag med ca 120 elever i varje. I varje arbetslag finns ett tiotal lärare.
Varje klass har ett hemklassrum med två lärare.
Ska sanningen fram så finns det inte alltid två lärare i klassrummet. Vid sidan av klasslärarjobbet så har många av lärarna också sina specialämnen som de har i andra klasser än sin egen.
Ett exempel är Robert Schaller som är lärare i den nia Folkbladet följde under en dag.
Han är musikdirektör och har följaktligen musik i andra klasser förutom sin egen.
I "sin" klass har han matte och NO (fysik/kemi/biologi).
Kombinationen kan synas märklig men inte i Navestad. Där är de flesta "multilärare" men olika ämneskombinationer.

Alla utbildade
I fotbollssjuan har Maria Sundberg svenska, engelska och SO (samhällsorientering) medan den andre klassläraren, Esa Niskajärvi, har matte, NO, slöjd och idrott. Han är utbildad slöjd- och mattelärare och undervisar i slöjd även i andra klasser.
På så sätt så slipper eleverna lämna sitt hemklassrum annat än för enstaka ämnen (idrott,musik, vissa språk, laborationer).
- Alla är utbildade lärare, med något enstaka undantag, säger Anders Pantzar som själv är idrottslärare i grunden. Han är också utbildad mattelärare.
- Är det något man inte kan så finns det alltid någon i arbetslaget som klarar det, säger Maria Sundberg.
Är någon lärare sjuk så kan någon annan i arbetslaget gå in som ersättare. Vikariebehovet minskar.

Kontroversiellt
Det här tänkadet är inte alldeles okontroversiellt.
- Många lärare på andra skolor slår vakt om sina ämnen, säger Maria.
- Vi värderar kontakten med eleverna högre.
Hon betonar detta med tryggheten. Att eleverna ska känna sig välkomnai skolan, att ingen ska stötas ut.
- Det är klart att vi har tagit på oss mycket jobb. Men det är det värt, att se elever omkring sig som har det bra och trivs. det är belöningen, säger Maria Sundberg.

Vettiga regler
- Vi har som andra skolor regler men vi strävar efter att ha regler som känns motiverade och rättvisa. Det är inte särskilt lämpligt att ha tuggummi i munnen när man över främmande språk. Eller ha freestyle i örat om man ska lyssna på vad någon annan säger.
- Vi vill inte ha regler för reglernas skull.
Det är ett mål i sig att behålla alla barn inom skolan, även de besvärligaste. För det finns naturligtvis barn med problem även i Navestadsskolan.
Några av dem finns i en särskild stödgrupp som man kallar "Hoppet".

Mer folk önskemål
Överst på önskelistan, här som överallt, står mer personal för att öka personaltätheten för att kunna ge ännu mer stöd.
- De ökade anslagen till skolan innebär egentligen bara att underskottet i verksamheten minskar, konstaterar Anders Pantzar.
- Några nya resurser tillförs inte.
De olika skolorna i Navestad ska försöka komma överens om fördelningen sinsemellan av de knappa resurserna. Flera skolor utgör ett s k "spår". Navestadsskolan ska alltså vara med och dela på samma kaka som grannskolorna för de yngre barnen.
Ett system som man är måttligt förtjust i, tycks det.
Resurser försöker man ordna på andra sätt också, förutom det anslag som kommunen baserar på antalet elever.
EU-pengar för kompetensutvecklking är ett exempel.

Slalomresor
Ett annat är att Navestadsskolan har runt 200 kompletta slalomutrustningar i sitt förråd. Det har man fått ihop bland annat genom att köpa upp begagnade grejer där man kommit åt. Till exempel hyrutrustningar från skidanläggningen i Romme utanför Borlänge.
Dit man reser för att också använda prylarna. Alla kan hänga med, utan att investera tusentals kronor i slalomutrustning.
En del av kostnaderna för slalomprojektet jobbar eleverna ihop själva i sin kooperativa cafeteria.

Här är niorna som gillar att gå i skolan
NORRKÖPING
Att påstå att eleverna i Navestadsskolan själva bestämmer sina betyg vore att överdriva.
Däremot väljer de själva vilken nivå de vill lägga sig på i olika ämnen och delkurser.
Att påstå att de bestämmer vad de vill göra på dagarna är också en överdrift.
Däremot finns det timmar som eleverna kan använda till det ämne som just nu är mest angeläget. De kan också välja var de vill sitta och jobba.

Folkbladet träffar ett gäng nior för att få deras syn på skolan, särskilt då Navestadsskolan.
Mansura Ogur har tillbringat hela sin skoltid i Navestad. Hon kom som barn från Turkiet. Hon pluggar hemspråk för att kunna prata med föräldrar och släktingar.
Liksom Kemal Alic som ursprungligen kommer från f d Jugoslavien, också han uppväxt i Navestad.

Valde Navestad
Niclas Malmström, Maria Andersson och Kim Lennström är också de "uppfödda" i Navestadskolor. Även om Niclas numera bor i en annan stadsdel valde han att fortsätta sin skolgång i Navestad.
Karin Lundqvist flyttade i sjuan på egen begäran från Vikbolandsskolan. Hon bor fortfarande i Ljunga.
Emelie Svensson har också begärt sig till Navestadsskolan från en annan skola.
Karin och Emelie är alltså de som har något annat att jämföra med.
De är mycket överens:
- Navestadsskolan är mycket bättre än våra gamla skolor.
- Det är mycket lugnare här med eget klassrum, säger Karin.
- Ingen brydde sig om man var borta från skolan förut, säger Emelie.

Väljer nivå
Hur är det nu med detta att "välja vilket betyg man vill ha"?
Inför olika avsnitt i undervisningen väljer eleverna i samråd med lärare och föräldrar vilken ambitionsnivå de ska satsa på.
C-nivån är den mest arbetskrävande som förutsätter en hel del hemarbete. Den är också ett krav för den som vill ha MVG, dvs toppbetyg.
B-nivån = mellanläge, A=miniminivån innebär att man har baskunskaperna.

Väljer C
Detta med nivåerna tycker våra nior är bra. Nyligen har de läst om första världskriget. A-nivån är i stort sett årtal och händelser. B-nivån handlar om orsakerna till kriget.
- På C-nivån ska man ta reda på de indirekta orsakerna, vad som hände före kriget. Nationalismen och annat som ledde fram till krigsutbrottet, berättar Mansura.
Hon väljer oftast C-nivån, den svåraste. Det gäller inte minst att få toppbetyg, Mansura siktar på att bli barnläkare.
Hon är annars inte särskilt förtjust i betyg.
- Det finns risk för att det blir orättist.
Inställningen bland eleverna till betyg är blandad, många skulle vilja ha en längre skala, fler betygsnivåer.
Möjligheten att välja svårig

Information till våra läsare

<I>Folkbladet synar Norrköpings skolor:</I> Navestadsskolan går sin egen väg