IFK är på väg mot superettan

Det här var ju matchen när IFK Norrköping som allra sämst skulle greja kvalplatsen i allsvenskan.
Ett ÖSK på dekis skulle förstås besegras inför den stora publiken på Idrottsparken (drygt 11 000 åskådare) och på Söderstadion skulle Hammarby göra "sin plikt" mot formsvaga IFK Göteborg.
Men måndagen den 28 oktober år 2002 var helt enkelt inte IFK Norrköpings dag. Att Göteborg genom Patric "Långås" Andersson pillrade in 1-0 några minuter före slut 17 mil norrut var bara löken på en redan skämd lax.
Trots att det började lovande med både 1-0 och 2-0 genom succéfinnen Antti Sumiala.
- Så långt gick allt enligt planerna, medgav "Pligg".

"Pligg" pigg
Han var själv på banan, som löpvillig vänsterbreddare, när IFK rullade ut gästerna i första akten. Sumiala stötte in 1-0 efter en stolpretur och nio minuter efter pausvilan jobbade samme Antti in tvåan.
Klappat och klart? Nähe.
Norrköpings elände började faktiskt redan några minuter tidigare då Bergström tvingades lämna banan.
- Jag fick en motståndarens knä i låret. Jag försökte fortsätta, men det gick bara inte. Har ingen aning om jag kan vara med mot Sundsvall på lördag.
Utan "Pligg" försvann en del av Norrköpings kreativitet och när inhopparen Herish Kuhi ensam med Balázs Rabóczki sköt 2-1 (hårresande tabbe av IFK-backen Patrik Kieback) var det också startskottet för en ny tid på "Parken".
IFK:arna såg plötsligt helt skräckslagna ut, tappade initiativförmågan och allt som kan liknas vid ett fungerande eller organiserat spel.
- Precis som vanligt, suckade mittfältaren Patrik Jönsson. Det var väl inte första gången det här inträffade?
Sista 25 minuterna blev en enda lång plåga för hemmaspelarna och storpubliken (i alla fall den del som höll på IFK).
Visst vaskade Norrköping fram några halvchanser, men anfallsspelet var vid det laget under all kritik. Och när Örebro fick en frispark precis utanför straffområdet tre minuter före full tid drogs rullgardinen definitivt ned för östgötarna.
Mikael Blomberg fällde en närking några meter utanför straffområdet och öppnade för rena drömläget för en duktig skytt.
- Jag sa direkt till mig själv: Den här trycker dom förstås in. Och mycket riktigt...

Snygg frispark av Mirza
Patrik Jönssons röst bär knappt när han ska summera sina intryck efter Mirza Jelecaks eleganta frispark som såg ut att snudda stolpen innan den ramlade i nät, 2-2.
Morsning och goodbye till allsvenskan? Ja, förmodligen.
Vid det laget låg Kristian Bergström med benet i högläge i IFK:s omklädningsrum.
- Det kändes overkligt. Vi ledde med 2-0 när jag gick dit. Sedan följde jag matchen via radio och text-TV.

? Jobbigt?
- Ja, självklart.

? Är det kört?
- Absolut inte, anser Bergström, men i hans ögon hittar vi bara tvivel.
Med tanke på IFK Norrköpings stundtals tafatta avslutning igår finns det inte mycket som talar...
A) ... för att man ska slå Sundsvall med två mål samtidigt som...
B)... Landskrona besegrar Hammarby med minst två pyts, eller...
C) ...att IFK vinner och Göteborg förlorar hemma mot jumbon Kalmar.
- Det är ändå såna halmstrån man måste gripa i det här läget. För vår del finns ju bara ett läge - att ge allt för seger i Sundsvall, klargör Patrik Jönsson.

Ville inte snacka
Han var en av få som mötte pressen efter det oavgjorda resultatet (som ju förstås självklart kändes som en förlust). Andra lämnade snabbt, snabbt Idrottsparken. Tvåmålsskytten Antti Sumiala nästan rusade förbi liksom en svartögd Nick Bosevski. Anfallaren från Australien fick hoppa in när endast tre minuter återstod.
- Och i det läget kan inte ens Nick uträtta mirakel, berättade Bosevskis landsman och agent som i dag ska förhandla om en eventuell fortsättning för Nick i klubben.
Frågan är hur attraktiv superettan blir med resor till Boden, Gävle och Bollspelaren.
Eller kan vi hoppas på ett underverk i Sundsvalls Idrottspark?

Information till våra läsare

IFK är på väg mot superettan