<I>En dag på kåken ? del 2:</I> "Skilj på brottet och människan"
NORRKÖPING- Man måste skilja mellan brottet och människan.Det säger Kenneth Malmén, vårdare på Norrköpingsanstalten sedan sju år.- Här gör vi det. Många säger att de blir bemötta som människor för första gången i sitt liv.
Jag brukar spela fotboll med de intagna på sommaren, berättar Kenneth Malmén. Ibland spelar vi kort. Det är vid sådana tillfällen vi brukar få de bästa samtalen. Då kan de öppna sig. FOTO: SUSANNE LUNDBÄCK
Foto:
- Jag tror det är för att vi har en human syn på de intagna jämfört med många andra ställen, säger Kenneth Malmén.
Han läser mycket sällan de intagnas akter.
- Gör man det innan man träffat personen i fråga, har man gjort sig en otjänst. Det bästa är att träffa någon helt förutsättningslöst. Om det är något man behöver veta för säkerhetens skull får man veta det ändå.
Att bemöta de intagna med vänlighet och respekt är inte detsamma som att bli kompis med dem.
- Det gäller att ha en professionell distans. Ibland kan det vara svårt, men det är något man lär sig. Man får vara noga med att inte lämna ut sig själv och sin familj. Många av de intagna är väldigt duktiga på att manipulera. Det är en ständig balansgång. Jag tror det är svårare när man är yngre.
Kenneth Malmén har tidigare arbetat inom äldreomsorgen och med förståndshandikappade.
- Då har man mycket med sig i bagaget. Det är viktigt med livserfarenhet i det här yrket.
<b>Psykiskt påfrestande</b>
Att vara vårdare på ett fängelse är ett tufft jobb.
- Det är psykiskt påfrestande och tar mycket att jobba med komplicerade människor. Här har ju många begått grova brott och gränsdragningen mellan friska och sjuka människor är ofta hårfin. Ibland hamnar någon här, som istället borde dömts till sluten psykiatrisk vård.
Det hände för några månader sedan.
- En kille som var felplacerad från början mådde så dåligt att han flippade ur fullständigt. Vi fick använda spännbältesbädden. Och den har inte varit använd på 15 år.
Händelsen skakade om personalen på avdelningen, som var tvungen att ta hjälp av polisens insatsstyrka.
- Hade du frågat mig innan om jag var rädd på jobbet hade jag sagt nej, men efter det här är jag mer medveten om risken även om jag inte är på helspänn hela tiden. Det fungerar inte. Och efter en period infaller ett visst lugn. Det var värst direkt efter.
Våld och hot mot personal förekommer hela tiden.
- Hot riktade mot mig själv är lättare att ta än när hoten riktas mot familjen, till exempel "jag vet var dina barn går i skolan". Sådana hot är svårare att skaka av sig.
Personalen har möjlighet att markera med hjälp av olika disciplinstraff. När en intagen hotat personalen blir straffet ofta tio dagar i lättcell. Det är en cell med bara en säng i. Nästa steg är en madrass på golvet. Och sista steget är spännbältessäng.
- Då finns det inte många mänskliga drag kvar. Där finns det inga vinnare, bara förlorare.
<b>För lite pengar</b>
Kenneth Malmén är kritisk tlll kriminalvården.
- Det finns inte tillräckliga ekonomiska resurser. Kriminalvården präglas av ett kortsiktigt tänkande. Vi är tre vårdare på fem intagna. Och det är jättebra. På andra anstalter har man tre vårdare på 20 intagna. Men då är det inte vård. För att bedriva riktig vård krävs sex vårdare på fem intagna. Då kan man alltid finnas till hands och ägna sig åt en intagen.
Många av de intagna har en uppväxt full av svek.
- De är vana att ingen bryr sig. Och så fortsätter det här. De intagna behöver mycket uppmärksamhet och bekräftelse. Får de inte det tar de till sätt de är vana att få uppmärksamhet på. Det handlar om mönster invanda från tidig ålder. Man skulle behöva greppa barnen redan i skolan.
Kenneth Malmén menar att man redan där kan se vem som är i farozonen.
- Många är aggressiva. Flera av mobbarna hamnar här. Min personliga åsikt är att grunden vilar hos föräldrarna. Men sedan är samarbetet mellan föräldrar och skola dåligt. Många ungar blir lämnade ensamma. Ungar som inte lärt sig några som helst regler. När de kommer till oss är det nästan för sent.
Barnen behöver hjälp redan första, andra klass.
- Det är bäst om man kan ta tag i dem redan i sju-, åtta-årsåldern. Men det är klart att det är svårt för en lärare som har 35 elever att se vilka som inte går rätt väg. Det är ju en samhällsfråga.
<b>Saknar fadersgestalt</b>
En trygg och kärleksfull uppväxt är själva grunden.
- Om barnen har ett bra förhållande till sina föräldrar brukar det gå bra. Om pappa finns där och mamma finns där, då är risken för att det ska gå snett minimal.
Förklaringen till ett brott kan man alltså i många fall hitta redan i barndomen.
- Gemensamt för många som sitter här är att de saknar en fadersgestalt. Och jag känner att jag ibland får ta den rollen.
- Det är svårt. Visst finns det enstaka individer jag kan tycka synd om. Men många har ju själva försatt sig i den här situationen. I de flesta fall är det droger som skapat kriminaliteten och det är drogerna som gör att de kommer tillbaka.
<b>Droger på fängelset</b>
Inte ens inne på fängelset är det helt drogfritt.
- Här i Norrköping är det väldigt lite droger jämfört med andra anstalter. Det är svårt att få ett fängelse helt drogfritt. Många får besök, de flesta är obevakade. Och vi har inte möjligheter att göra kroppsvisiteringar av alla besökare. Det gör vi bara om vi har väldigt starka misstankar. Men vi gör vad vi kan. Vi gör visiteringar av de intagna utan att de vet om det i förväg. Och polisen kommer hit med sina knarkhundar då och då. Det är bra träning för hundarna.
Kenneth Malmén trivs med sitt jobb.
- Visst finns det perioder när det känns tungt, lite beroende på vilket klientel som sitter här. Ibland kommer samma personer tillbaka, gång på gång. Men man måste fokusera på dem som lyckas. Det finns faktiskt de som går ut härifrån och inte begår några nya brott.
Så jobbar vi med nyheter