<I>En dag på kåken ? del 1</I> "Jag kämpar mot hatet"
"Samir" var 21 när han dömdes till livstids fängelseNORRKÖPINGHan är snygg, artig och verbal. Han är dömd för mord.På de senaste fyra åren har 26-årige Samir straffat ut sig från elva olika anstalter. Inget fängelse ville ta emot honom. Till slut fick han komma till Norrköping.- Här har jag fått en ny chans, säger han. Nu kämpar jag varje dag för att inte bygga upp hatet.
Här inne på fängelset får vi besök av Revanschgruppen, ungdomar som är på väg att hamna snett, berättar Samir, som är dömd till tio års fängelse för mord. De får komma hit och se vad som kan hända. Det skulle jag mycket väl kunna tänka mig att arbeta med när jag blir fri en dag. FOTO: SUSANNE LUNDBÄCK
Foto:
- Jag vill inte prata om mordet, säger Samir vänligt och mycket bestämt. Tidningarna kallade det bestialiskt, men jag har inga kommentarer till det.
Han pratar istället om hur föräldrarna såg ut när polisen stormade in i lägenheten.
- Jag vet hur mycket det smärtade dem. Och det gjorde ont att se mor och far sitta i tingsrätten. Far såg så sorgsen ut. Det gav mig skuldkänslor.
När Samir var fyra år skickade hans far honom till sitt hemland.
- Han ville att jag skulle lära känna hans kultur. Jag kom till ett främmande land. Mina farföräldrar, som jag skulle bo hos, var främlingar för mig. Det är ett land byggt på våldssystem. Man straffar barnen hemma och man straffar dem i skolan. Barnen fostras genom aga.
<b>Saknade föräldrarna</b>
Samir vågade inte berätta för sina föräldrar hur han hade det i pappans hemland.
- Far är en modern man för att vara så omodern. Han är mycket kärleksfull och har aldrig slagit mig eller mina syskon. Först efter flera år tog jag mod till mig och berättade. Då fick jag komma hem direkt. Men den där tiden har präglat mig. Ett barn behöver sina föräldrars kärlek.
Samir kom hem 1986. Tre år senare flyttade hela familjen till faderns hemland.
- Far hade varit i Sverige sedan 1973. Han ville åka hem och kolla om det fungerade. 1991 kom jag i konflikt med staten av politiska skäl. Min far beslöt att skicka hem mig till Sverige. Det var helt fantastiskt att komma till Stockholm. Två månader senare kom hela familjen efter.
När Samir kom till Sverige sattes han på en kurs i svenska för invandrare.
- Men jag pratade för bra svenska. Då fick jag istället gå en termin på ungdomscentrum, som mest är för ungdomar som inte vill studera. Men jag var sugen på att läsa.
<b>Spelskulderna växte</b>
Efter gymnasiet började Samir läsa psykologi på universitetet.
- Jag tänkte bli psykolog. Men under den här tiden började det gå snett. Jag hade mycket spelskulder, det var mest roulette och black jack.
Sedan kom mordet och rättegången.
- Det var inte trevligt. Den tiden var vilsen. Andra avgör hur ditt liv ska bli, bestämmer över ditt liv.
Efter domen hamnade Samir på en av landets Riksmottagningar, där han fick genomgå en liten psykiatrisk undersökning. Därefter kom han till Norrköping.
- Men jag sökte mig härifrån då. Så efter en vecka fick jag komma till Mariefredsanstalten. Där var jag i drygt en månad. Sedan fick jag knall till Hällby utanför Eskilstuna och isolering där i ett halvår. Efter ett slagsmål kom jag till Norrtälje, fick knall till Tidaholm och knall därifrån.
Att få knall innebär att den intagne får lämna anstalten med omedelbar verkan.
- Själv har jag fått knall för utpressning, våld mot intagen, misstanke om narkotikadistribution och anstiftan till upplopp för att nämna några. Vissa saker har jag gjort, det går jag absolut med på. Men andra anklagelser är falska. Jag har till exempel aldrig utövat utpressning mot någon intagen. Detsamma gäller narkotikadistribution. Det var några som ville bli av med mig. Jag har aldrig sysslat med droger, annat än vanliga cigaretter.
<b>Blev svartlistad</b>
Från Tidaholm till Norrköping och Tidaholm igen. Därefter Österåkeranstalten och Norrköping en ny sväng. Knall alla gånger. Isolering i Tidaholm. Där var det stopp. Ingen anstalt ville ta emot Samir. Han var svartlistad.
- Det gav mig en tankeställare. Jag kände att jag ville sluta med kriminalitet och ge mig själv en chans. Jag orkade inte mer. När Norrköping till slut bestämde sig för att ta tillbaka mig var jag så lycklig.
Norrköping är pilotanstalt för ett ettårigt projekt, där de intagna får prata om moral och etik, lära sig hantera ilska och utveckla sina sociala färdigheter. Dessutom finns en psykolog tillgänglig.
- Jag går hos psykologen två gånger i veckan, berättar Samir. Det här projektet har hjälpt mig otroligt mycket. Den största skillnaden är väl egentligen hur personalen arbetar i Norrköping. Här är man mer inriktad på vård. Och vill du prata finns de där. Men jag tycker det är fel att det ligger på personalens axlar. Jag är kritisk till kriminalvården i stort. Man har bytt från rehabilitering till förvaring. Alla som kommer in på fängelse är inte kriminella, men de blir kriminella i fängelset. Och när det inte är någon vård så växer istället hatet och tanken på hämnd, vilket leder till nya brott.
<b>Tvingad till våld</b>
Samir är trött på bilden av farliga brottslingar.
- Istället för att ge hjälp förmedlar kriminalvårdsstyrelsen bilden att alla brottslingar är farliga. Men alla brottslingar är inte kalla. Man kan bli stressad i en situation, där man är tvingad att tänka på sig själv och ta till våld. Istället för att hjälpa och försöka se vad som gått fel för en person som åker in och ut i fängelset, skriker alla att man ska låsa in brottslingar och kasta bort nyckeln.
Samir tar Malexandermorden som exempel.
- Eftersom en av förövarna hade permis, tog de bort permissionerna. Och glömde tala om att på 69 231 permissioner begås 29 brott, mest snatterier och cykelstölder.
När fängelserna bara blir förvaringsplatser skapas egna regler inom murarna.
- Samhället har en slags lagar. Inne på fängelset är det andra lagar som gäller. Det finns tre typer av brottslingar som inte är välkomna. Och det är pedofiler, våldtäktsmän och golare. Samhället straffar genom fängelsestraff och härinne har vi vårt eget sätt att straffa sådana personer. Dessutom finns det vissa regler som måste följas.
<b>Kämpar mot hatet</b>
Det gäller att anpassa sig till de regler som gäller i fängelset.
- Jag har blivit hårdare i fängelset, men jag kämpar mot hatet hela tiden.
Under sin tid i fängelset har Samir träffat sin fru och fått en dotter.
- Första gången jag såg min blivande fru tänkte jag "hon ska föda mitt barn". Det var så häftigt.
Samir berättar om sin fru och dotter, men vill inte att det ska stå i artikeln. Det känns för privat.
När Folkbladet besöker Norrköpingsanstalten är det strålande solsken ute.
- För mig spelar det ingen roll om det är sommar eller vinter, säger Samir. Att sitta i fängelse är att vara berövad sin frihet. Det är det som är värst.
FOTNOT: Samir heter egentligen något annat. Av hänsyn till familjen vill han inte att någon ska kunna identifiera honom. Därför vill han heller inte att det ska stå vilket land hans far kommer ifrån.
Så jobbar vi med nyheter