Arne, som egentligen heter något annat, har jobbat som lokalvårdare i cirka 20 år. De 15 senaste åren var han på ett stort internationellt företag som bland annat städar på kommunens skolor och dagis. Jobbet har helt klart blivit tuffare.
- Man ska hela tiden städa mer på kortare tid, som en robot. Vi stannade kvar efter arbetstidens slut bara för att jobbet skulle bli schysst gjort.
Om du opponerade dig fick du, menar Arne, höra att kontraktet kommer att gå förlorat och då har du inget jobb.
Trots att han och kollegorna jobbade hårt, nästan alltid mer än de skulle, så blev de ofta förflyttade till andra ställen.
- De nya som kom, oftast vikarier, tvingades jobba ännu snabbare än oss och så där höll det på.
Till slut blev det ohållbart, Arne tröttnade och började säga ifrån.
- De flesta törs inte säga något med risk för att förlora jobbet.
För det var precis vad som hände med Arne. Enligt honom så hittade hans chefer på att han hade misskött sig.
- Trots att jag hade bevis som visade att de ljög och att jag tog hjälp av facket så blev det som det blev.
Han fick sluta. Orsaken på pappret: Arbetsbrist.
- Hade jag inte gått med på det så hade de sparkat mig och då hade jag inte fått någon A-kassa, säger han.
Fotnot: Arne vill inte ställa upp med namn eller bild med tanke på sin framtida karriär.
