På båtuppläggningsplatsen i Herstabergs marina pågår förberedelser för högtidsstunden för båtägare: att få sin båt i vattnet. Något som tenderar att bli senare och senare, i dagens moderna samhälle när många aktiviteter konkurrerar med varandra.
– Förut skulle båtarna vara i sjön till 1 maj. Sedan blev det flygarn, och sedan pingst. Nu är det midsommar, säger Dick Larsson, en av ägarna till familjeföretaget Alvarbåtar som driver Herstabergs marina.
Men från slutet av april och i maj månad kan man ändå säga att det är som mest att göra. Då ska många båtar i vattnet, via sjösättningsrampen.
P-O Rudenäs, 73, från Finspång, klädd i blå arbetsoverall, har gjort klart allting inför att hans Fejm, en drygt elva meter lång segelbåt, en Swede 38, om två veckor ska sjösättas. Just nu står hans båt längst in i ett av tälten. Den är bottenmålad, med Östersjöfärg, och friborden är vaxade.
Efter sjösättningen får båten ligga några veckor i Lindö, innan slutdestinationen, sommarhamnen vid Snedskär utanför Arkösund.
Vad är det bästa med att segla?
– Vad är det man brukar säga? Friheten. Och man glömmer allting annat, säger P-O Rudenäs, som är sekreterare i Bråvikens Segelsällskap, BSS.
Han och fyra kamrater brukar delta i 24-timmars med Svenska Kryssarklubben. Det går ut på att segla så långt som möjligt på en bestämd tid. Man väljer själv väg mellan en stor mängd rundningspunkter, och vänder utanför Västervik.
Vad äter ni när ni är ute och seglar?
– De riktiga kappseglarna har frystorkat. Men vi har gryta hemifrån, köttgryta.
P-O Rudenäs är också ute och seglar med hustrun Clary, ofta i sällskap med vänner som också har båt.
– Vi brukar vara tre-fyra båtar.
– Man har blivit lite bekvämare med åren. Vi går ofta till byggda hamnar, säger han.
Det är lättare att lägga till där än i naturhamnar. Och så finns det mataffärer.
I ett annat tält på området finns Dick Larssons pärla: en eksnipa byggd i Arkösund 1933. Den var svart när han köpte den för tio år sedan. Nu glänser den ljusa slipade och fernissade ytan.
– Jag är själv en sådan där nörd, säger han när han visar båten efter att vi frågat efter en riktig träbåt som någon lägger ner mycket tid på.
– Det här är min mysbåt, säger han och berättar att den används varje år.
– Vi är ute och fikar med glada vänner och grannar på landet.
Den öppna snipan har döpts till Pinsamma Diana af Jungfrun, sedan Dick Larssons dotter tyckte att det var pinsamt att han köpte den. Jungfrun, det är en ö utanför Broxvik, där familjen tillbringar somrarna.